"Skilsmässobarn!"

År 2011 är det så vanligt att folk separerar, att ordet "skilsmässobarn" aldrig hörs. På 70-talet var det att vara en klass sämre, i alla fall hos vissa föräldrar och även lärare. Jag såg det, jag kände det, och jag trodde det. Ordet användes i ett brev till min flickväns föräldrar när jag var 15, och hon ville varna föräldrarna för att hon ansåg att jag var dålig för deras dotter. Detta var 1977 och faktiskt inte så länge sedan, lärarinnan hette Margareta och efternamnet räcker det att hon känner till själv. Jag hoppas att hon minns för jag glömmer det i alla fall inte.

Att vara ett skilsmässobarn är jobbigt nog ändå, utan att andra vuxna hjälper till att göra saker värre. Så är det faktiskt än idag, men fokus har försvunnit från skilsmässobarnen och att de ibland har ont i magen för att de inte får träffa sin pappa eller mamma av olika skäl. Vi skilsmässobarn saknar den förälder vi inte får träffa, och det kvittar hur mycket experter uttalar sig om vad som är bäst, hur ofta man ska sova och vara hos den andre föräldern. Det känns fel att inte ha båda sina föräldrar och därmed basta.

Undan för undan bleknar betydelsen bort från verkligheten och snart nog tror man att det inte har någon betydelse, men jag ska säga er sanningen. Det har en jävla stor betydelse, så tänk er för innan ni skaffar barn, med vem ni gör det och varför ni gör det, och när ni sedan gjort det så ge inte upp för en fis på tvären, då är ni inget annat än olämpliga som föräldrar. Man ska försöka så länge det går, och tro mig, hur mycket ni än är så fantastiskt överrens om att det är det bästa så glöm det, det är inte det bästa om inte föräldrarna gör varandra illa på något sätt eller barnen. Bråkar gör alla, alla har dalar i förhållanden och om man bara pratar med varandra istället för om varandra så löser sig det mesta. Stanna upp innan ni separerar och tänk efter om ni verkligen gjort allt ni kan, för barnens skull, för hur bra ni än tror att ni gör det för barnen så blir det aldrig bra. Bra är när man är hela familjen och älskar och stöttar varandra.

Många saker i mitt liv gjorde att jag mådde dåligt, men mest av allt var det skilsmässan och avsaknaden av en far. När jag vid ganska ung ålder befann mig boende i en rivningskåk som saknade ena ytterväggen och jag sov i min tältsäng iklädd kläder och ytterkläder samt skor, ifall det kom en panikångestattack, så att jag kunde slänga mig på min moped och köra direkt till psykakuten, ja, då insåg jag att livet måste vända oberoende vad som hänt, och valet och kraften fick komma från mig.

Idag sitter jag i ett fantastiskt hem med två stora barn, en fantastisk fru som varit vid min sida i 21 år, ett fast jobb och en mycket bra arbetsgivare, körkort och bil, mat i kylen, och ingen ångest. Ja, jag har lyckats, jag gjorde det av egen kraft, men jag glömmer aldrig dem som gjorde det svårare för mig, föräldrar, lärare, arbetsgivare och falska människor, som tyvärr finns överallt, och sist men inte minst skilsmässan som startade det hela. Så snälla ni, innan ni separerar, försök allt vad ni kan. Tänk efter vad som är viktigt i livet, vad ni vill lyckas med innan ni blir gamla och dör, och hur ni vill bli ihågkomna. När man tänker riktigt hårt så kommer man till slut fram till att familjen är det viktigaste, och hur era barn mår, att ni hinner se dem växa upp, att de en dag kan relatera till vad som gav dem trygghet som små och föra det vidare.

Barnen är meningen med livet, familjen också. Allt annat bleknar vid en jämförelse, både karriärer och rikedomar, vinster och miljoner, allt bleknar i jämförelse med barn och familj. Vi har kommit så långt inom all möjlig teknik och forskning, men nästan inga medel går till att forska i vad som är bäst för barnen. Det är kanske något man inte vill ta i för då blir det lite jobbigt, att kanske anses som en dålig förälder om man inte möter upp till det ansvar man åtagit sig när man skaffade barn.

Det finns så mycket annat dåligt i vår värld som drabbar oss, som cancer, olyckor, mord och gud vet allt. Inte behöver vi skapa mer genom att inte vara ansvarstagande, att ta lätt på föräldraskap när man ger sig in i det.

Skaffar du en hund så har du den oftast tills den dör, och sen saknar du den. Inte fan vaknar du en morgon och tänker nej, idag gör jag mig av med hunden, har liksom tröttnat på den eller vill ha en annan hund. Tänk då likadant om den du bildar familj med. "Tills döden skiljer oss åt" är ett allvarligt löfte, och det inför Gud.

Men å andra sidan har så mycket hemskt gjorts "in the name of God" att det skulle bli en hel bok. Nu ska jag sova och imorgon ska jag vara tacksam för alla som vaknar friska i familjen, och att jag fick chansen att vända mitt liv i tid så att jag fick uppleva detta.

Av Angus Liddell 31 okt 2011 10:25