De nordiska länderna bör gå ihop i en ny union

Ett stark försvar är ett måste, då det annars skulle sluta som det gjorde för Libyen. De internationella bankstrarna tolererar inte att nationer/folk styr över sina egna tillgångar och resurser. Kanske dags för oss att sluta tolerera dessa globala parasiter?

En nordisk förbundsstat kan ge de nordiska länderna en internationell maktställning. En nordisk union skulle bli världens tionde största ekonomi, rejält före till exempel Ryssland och Brasilien. Norden skulle då ha en given plats vid de stora internationella rådslagen. De fem nordiska länderna har drygt 25 miljoner invånare. De nordiska ländernas BNP uppgick 2006 till 1,224,601 miljoner dollar, vilket skulle ha gjort Norden till världens tionde största ekonomi, strax efter Kanada och Spanien men rejält före Brasilien och Ryssland.

I dessa tider känner folket sig överkörda av globala aktörer som styr både ekonomi och politik totalt uppåt väggarna, med osäkerhet och framtidsscenarier som inte lyfter oss utan tvärtom kör oss in i ett "happy-pill-samhälle". Dobbleri och alkohol är hårdvaluta för att döva något som fortfarande finns kvar på måndag. Vi behöver färska politiker som har folkets bästa för ögonen och inte som idag – ja, hur de skor sig är en följetong som aldrig tar slut, där nya förmågor står på löpsedlarna var och varannan dag.

Folken i Norden, i de fem nordiska staterna, Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige och de tre självstyrande områdena, Färöarna, Grönland och Åland, har sedan lång tid tillbaka starka band med varandra. Det som sammanbinder oss i Norden är framför allt den gemensamma nordiska identiteten, som grundar sig på flera gemensamma element, däribland kultur, språk, historia, och samhällsmodell. Alltsedan vikingatiden har det funnits mer eller mindre starka band mellan folken och de olika statsbildningarna i Norden. Flera exempel genom historien visar på detta. Några av dessa exempel är Kalmarunionen, den gemensamma valutan - kronan - under senare delen av 1800-talet, Nordiska Rådet och det ganska nyligen byggda gemensamma nordiska ambassadkomplexet i Berlin. Stödet för detta samarbete är, och har för det mesta varit, djupt rotat hos de nordiska folken. Idag har de nordiska folken och staterna ett samarbete på flera olika nivåer, både på det privata och det offentliga planet. Till den första kategorin kan till exempel Föreningen Norden föras, till det senare Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet. Norden utgör även de nordiska staternas största handelspartners, och ingen annanstans är människors rörlighet större än mellan de nordiska staterna. Såsom varande små stater i en alltmer globaliserad värld, inser vi värdet av nordisk sammanhållning för att lättare kunna värna de värden som vi månar så högt om i Norden, såväl inom Norden självt, som i en vidare global sfär. Kort och gott, Norden är och förblir hemma.

För att rädda demokratin undan den medborgerliga likgiltigheten och för att åter väcka medborgarandan hos befolkningen, bör ett nordiskt förbund bygga på liknande demokratiska principer som de som idag bär upp den schweiziska konfederationen.

-Vart 4:e år väljs ett förbundsparlament Nordiskt Råd.

-3-4 gånger per år utlyses centrala folkomröstningar i aktuella frågor som SKALL implementeras av de folkvalda politikerna - annars så kan de i misstroende-votum plockas bort utan att de kan räkna med någon livslång pension.

-Folkliga initiativ centralt kräver 300 000 namnunderskrifter insamlat inom 18 månader. Krav på folkomröstning kring förslag till ändrad/ny lagstiftning generellt, kräver 150 000 insamlade namn inom 3 månader. Datorer skall kunna underlätta demokratin och användas mycket mer än idag för att direktdemokratin skall fungera.

-Nya lagar som röstas fram av parlamentet, kan stoppas av 150 000 insamlade namn inom 3 månader. Lagförslaget måste då gå till folkomröstning.

Den stora förändringen med en statlig bank täckande alla unionens länder, där inga privata aktörer kan slicka i sig miljarder från oss, kommer att väcka de stora björnarna som globalt styr det mesta - här måste vi stå enade och inte vika för alla deras försök att ta över igen. Det är inte något för dagens politiker som redan sitter djupt i deras knän, och vi som folk skall stötta dem fullt ut, de nya som vågar vara riktiga politiker.

Av Viking Vikingsson 31 okt 2011 09:52