Ta Riksbanken från bankerna!

I land efter land öser man nu pengar över bankerna, eller räddningspaket till ländernas skuldbetalningar till bankerna. Allt slaktas åt den heliga kalven: sjukvård, omsorg om gamla och handikappade, skolor, rättssystem och samhällsservice. Dessutom höjs skatter, så att ekonomierna görs till öknar. Men det första som slaktas är alltid framtiden, det vill säga alla projekt och nybyggnader som skall vara den plattform framtidens liv och samhälle skall vila på. För ungdomen vandrar arbetslösheten i olika länder från 20 procent, till 30, 40 och ända upp till 50 procent. Ännu fler kan bara hanka sig fram på osäkra tillfällighetsanställningar, utan möjlighet att skaffa bostad och bilda familj.

I krisen skapar riksbankerna i Europa och USA enorma summor nya pengar och pumpar ut dem, inte för några realekonomiska förbättringar, utan för att bankerna och skatteparadisens hedgefonder skall pumpa upp ännu större bubblor och därmed pålägga samhället och människorna ännu större kostnader. Med den desperata penningutgivningen slår riksbankerna sönder de valutor, de är satta att skydda mot inflation och dyrtid. Ansvaret för bankernas spekulationsförluster lastas över på regeringarna och folken, som nu åläggs att direkt kapitalisera bankerna eller offra investeringsfonder, pensionsfonder och andra offentligägda tillgångar för att ta över bankernas förlustpapper.


Pensionfonderna bortspelade, Riksbanken återstår

I Sverige skryter Anders Borg om att vi "tjänar på" att kasta iväg miljarder till dessa "högavkastande", läs förlustriskabla, lånepaket för att krisländer skall betala till bankerna. Tredje AP-fonden betalade av detta skäl två miljarder kronor för grekiska statsobligationer, inte till grekiska folket, utan till någon som satt med Svarte Petter på andrahandsmarknaden. Men detta är något som inte bara pensionärerna nu skall ta smällen för, utan också alla de som kunde fått jobb, skatteintäkter och pensionsinbetalningar från de projekt dessa fonder kunde använts till.

Pensionsfonderna är nu inspelade i spekulationsbubblor i aktier, fastigheter och derivataffärer över hela världen, så de kan inte användas för att bygga landet på det sätt Gunnar Sträng gjorde på 1960-talet. Pengarna i dessa fonder, om det finns några kvar, är fastlåsta i den allt överskuggande politiken att hålla finansbubblorna vid liv. Därför är det Riksbanken och dess kreditskapande förmåga det nu handlar om, ifall Sverige skall kunna byggas – ifall Sverige skall vara fritt.

Riksbanken har gjorts så "fri", som det bara går utan att Riksdagens ägande fråntagits. Varken Riksdag eller Regering får ha något inflytande på dess skötsel. Riksdagen får utse ett Riksbanksfullmäktige, som skall utse riksbankschef och direktion, men skall sen hålla sig borta från all "påverkan" av räntepolitik eller kreditgivning. Riksbanken skall i stället se till marknadens behov, vilket betyder att den i stället är ofri mot de fyra svenska storbankerna och internationella finanscentra som London och New York.

Riksbankens "självständighet" riktas således bara mot politikerna och svenska folkets inflytande. Det har gått så långt att Riksbanken bakom ryggen på politikerna i Riksdagen, i finanskrisen efter Lehmanbankens konkurs, gjorde enorma åtaganden i svenska folkets namn utan att ens Finansutskottet i Riksdagen fick veta hur farlig krisen i de svenska bankerna var. Detta fick riksdagsledamöterna först veta av två utländska utredare vid ett utskottsförhör den 31 augusti i år.


Vad ska vi göra åt det här?

1. Återta Riksbanken– Svenska folket måste återta kontrollen över Riksbanken så att det svenska kreditsystemet inte huvudsakligen inriktas på att skapa finansbubblor, utan på att bygga en framtid. Det första som måste göras är att ta bort folkets obegränsade garanti till bankernas bubblor. Varken Riksbanken, Riksgälden eller statsbudgeten skall i fortsättningen ha någon skyldighet att hålla igång bankernas kasinoverksamheter. Bankernas enorma verksamhet, med värdepapperstillgångar på 4,5 gånger BNP och ännu mer i den oreglerade derivathandeln, kan med 10-20 procentiga förluster dra på svenska folket en halv eller hel BNP i ökade statsskulder precis som hände med det irländska folket…

2. Återinför Glass-Steagall – Därför måste statens obegränsade ansvar för storbankerna begränsas till bara de delar av bankverksamheten som är samhällsnödvändiga för att tjäna människor och realekonomi. Det traditionella sättet att hålla reda på detta, är att dela bankerna såsom USA gjorde 1933 med banklagen Glass-Steagall. Där utskiljdes insättarkonton, betalningar, lån till företag och handel till det som sedan kallades affärsbanker. Dessa affärsbanker förbjöds äga aktier eller handla med värdepapper. Sådant fick i stället skötas av investmentbanker finansbolag, som fick stå för sina egna risker. Motsvarigheten till denna lag fanns också i Sverige och kan därför snabbt återinföras. På så sätt kan vi förhindra att bankernas skuldberg från deras spekulationsverksamheter övervältras på svenska folket.

3. Riksbankslån – Nästa steg är att Riksbanken börjar ge ut lån till stora viktiga infrastrukturprojekt för att få igång Sverige. När Riksbanken hittills under krisen skapat pengar ur intet, var det för att för bankerna skulle hålla igång finansbubblorna. I stället för denna äventyrliga inflationsskapande kreditexpansion, skall Riksbanken skapa pengar ur intet till projekt, där man skapar reala tillgångar ur intet. Detta är inte inflationsdrivande eftersom denna kreditexpansion riktas till den reala ekonomin och skapar reella, fysiska värden i flera led. Det kommer då alltid att finnas en balans av reella tillgångar som motsvarar de pengar Riksbanken ger ut. Denna produktiva kreditexpansion skall fortsätta, så länge det finns arbetslösa och annan ledig kapacitet att sätta i fullt jobb med sådana projekt.

4. Investeringsbudget - Staten måste separera ut investeringarna i en särskild budget. Idag hålls alla utgifter i samma budget, som dessutom har ett överskottsmål för att staten skall spara. Detta gör att investeringarna hålls tillbaka, eftersom något annat måste skäras ned för att till exempel en väg skall byggas, speciellt eftersom vägens hela kostnad belastar startårets budget, trots att vägen används många årtionden framåt. Syftet med det nuvarande realinvesteringshämmande systemet är att bankernas finansbubblor dels skall ha ensamrätt på Riksbankens kreditexpansionen, dels skall pumpas upp med statens skuldbetalningar. Med en investeringsbudget kan Riksbanken ge staten lån till statliga infrastrukturprojekt. Balans behöver staten enbart ha för de årliga kostnaderna, som redovisas i en driftbudget. Precis som för företag fördelas kostnaderna för investeringarna över det färdiga projektets livslängd genom avskrivningar, som blir en del av statens årliga driftskostnader.

5. Håll igång utrikeshandeln - För att finansiera internationella projekt och skapa tillgång till utländsk valuta trots krisen, är Riksbanken också nyckeln. Regeringen skall i samarbete med Riksbanken skapa stora ramavtal med andra länder, som gör att kredit återskapas ömsesidigt mellan länderna. På så sätt kommer gemensam export och import finansieras och utländsk valuta finnas till hands. För att sådana långsiktiga lån till långsiktiga projekt inte skall slås sönder av valutasvängningar, måste ett internationellt system med fasta växelkurser avtalas, växelkurser som kan omförhandlas precis som i det gamla Bretton Woods-systemet. På så sätt avvecklas också valutaspekulationen, som är en orättvis beskattning av oss alla.

6. Projekten stabiliserar valutan - Riksbanken är nyckeln till att folket kan sättas i fullt arbete genom projekt. Samtidigt är projekten det som stabiliserar Riksbanken. Det idag uppblåsta finanssystemet kan nedvärderas genom att ruttna värdepapper åker i sophinken, när spekulanterna tillåts gå i konkurs. Samtidigt kommer de återstående värdepapperen fortfarande vara övervärderade eftersom den reella ekonomin, industri, jordbruk och transporter, är så nedkörd att hela västvärldens befolkningar inte längre kan producera själva det som vi behöver för att överleva, inte ens på en låg standard. Därför behövs en mycket snabb utbyggnad av den reella produktionskapaciteten med högsta teknik och energitäthet. När vi inte längre kan leva på att den fattiga världen jobbar gratis på vår bubbelkredit, har vi kort sagt inte tid att samla flis och åka spårvagnar med 1800-talsteknik. Med energität kärnkraft, snart i form av fusionskraft, och med snabba magnettåg och annan effektiv teknik, kan produktiviteten höjas i hela samhällsekonomin så att större värden skapas överallt i produktionen. Alla infrastrukturprojekt måste användas som teknikmotorer för att både åstadkomma högsta produktivitet, och samtidigt skapa nya jobb för att exportera den nya tekniken. Rymdutforskning är en del av den nödvändiga infrastrukturen, men är samtidigt just en sådan teknikmotor som genom produktivitetslyft kan skapa nya realvärden och fylla ut de övervärden som det gamla finanssystemet lämnat efter sig.

7. Krossa penningdiktaturen - Med Riksbanken i folkets tjänst kan vi skydda människorna och den reella ekonomin, mitt i den oundvikliga bankkrasch som kommer att förinta finansvärden för hundratusentals miljarder dollar internationellt. Systemviktiga delar av bankverksamheten kan ändå fortsätta fungera. Kraschen skall i största möjliga grad isoleras till finanssystemets så kallade "värdepapper". I och med detta krossas också den makt dessa värdepapper fört med sig. Kontrollen över ekonomin överförs på så sätt från den enda procent av världens befolkning, som idag kontrollerar det globala finanssystemet, till folkmajoriteten genom dess valda representanter i Regering och Riksdag, som styr huvudinriktningen på kreditgivningen och ekonomin med hjälp av Riksbanken.

Av Ulf Sandmark 12 okt 2011 09:54