Under luggen växer ett ansikte

innanför nästa steg
det som blev hängande i luften
ännu utan riktning
som att hålla andan
väldigt länge
det som ännu lever
stryps långsamt med
osynliga snaror
från besvikelsens fransade tankar

att befinna sig på en hög utsiktspunkt
fästa ögonen i hökens vingar och
bara iaktta sceneriet
uppifrån
där nere bygger frustrationen en kropp
utan medkänsla
den förbannade utan hemvist
plundrar och vanställer det vackra
på sina ornament och juveler

innanför steget förbereds en utsträckning
över okänd mark
ögonen fråntas sina föreställningar
händerna töms på stigar av hud
under luggen växer ett ansikte fram

hon vet inte vem hon är
nej, hon vet inget alls

Av Catherine Danell 07 okt 2011 17:59