Jag mår illa när jag läser om tragedin i Sigtuna

Jag mår illa när jag läser om de två små pojkarna som bragds om livet i Sigtuna, förmodligen av mamman. Mamman hade åkt till hemlandet olovandes och förlorade jobbet som straff, när hon kom tillbaka till Sverige.

Vi tänker olika om våra egna handlingar och denna mamma hade kanske en anledning att åka från jobbet utan lov, men historien slutade tragiskt. Undan för undan isolerade hon sig. Barnen kom inte till skola och dagis efter sommaren, elen stängdes av i lägenheten, persiennerna var neddragna och barnen var inte ute och lekte som vanligt. Lägenheten såg förskräcklig ut när man väl kom in där efter dådet.

När mamman var bortrest såg en väninna efter barnen. Hon säger att hon kände sig som mormor till dem. Väninnan ger ett varmt intryck i pressen. Hon berättar rödgråten om sin väninna, som gjorde allt för sina barn. Dock inte denna gång, skulle jag vilja tillägga.

Eva Hammarberg, trygghetschef i kommunen, säger att man inte brustit i några rutiner som vanligt, men att de nu ska göra en översyn av ärendet. Så det var alltså ett "ärende"? Detta börjar bli väldigt vanligt nuförtiden, att missa olika rop på hjälp och det gör mig illamående! Att man inte skäms, att ha så dåliga rutiner, när det är barn inblandade! Barnen hade inte varit i skolan på länge, och då kunde man väl ha fått arslet ur vagnen tidigare och kontaktat hemmet? Inte flera veckor för sent!

Något annat som gör mig illamående är pappan, som nu skyller på kommunen! Men det var ju hans eget lilla barn, fyra år, som han inte träffat på länge! Varför har han inte hållit koll? Varför har han inte träffat pojken oftare? Det är väl lika mycket hans fel då, när han inte har regelbunden kontakt med sitt barn, utan skyller på andra? Han berättar hur barnen skulle börja på musikskolan tillsammans och vilka presenter de fick flera månader tidigare. Dåligt, pappan! Om du tagit ditt ansvar, hade detta kanske inte hänt! Säkerligen hade två barn då kunnat räddas undan en för tidig död som de inte hade makt att stoppa själva.

Man sörjer nuförtiden ofta i Sverige. Det är överläkare som begått ödesdigra misstag, folk som inte får hjälp, fast de ber om det och människor som är sjuka och ingen tror på dem.

Detta så kallade "moderna samhälle" gör mig så förbannad! Visst är det ytterlighetsfall som visas upp i pressen, men borde inte folk som arbetar med problem, kuratorer, psykologer och andra själavårdare slå larm tidigare? Bättre tidigt och i onödan än inte alls! Då skulle man kanske slippa dessa tragiska händelser, som ofta drabbar oskyldiga människor - i detta fall två små barn.

De här två barnen hade inga hjältar runt omkring sig, som anade oråd i mossen! Ingen reagerade i hela bostadsområdet! Jag mår illa av att höra denna klagan efteråt, när det är för sent. Folk som skyller ifrån sig och inte står för att de brustit i uppmärksamhet och inte hörde ett rop på hjälp!

Jag mår illa, när jag läser om tragedin i Sigtuna!

Av Pia Isaksson 23 sep 2011 11:07