Vi har inte glömt Dawit Isaak

Tal av Europaparlamentets talman Jerzy Buzek vid manifestationen för Dawit Isaak i Europaparlamentet Strasbourg, 14 september 2011. Publicerat med tillstånd av Jerzy Busek.

Idag har vi kommit hit för att visa att vi minns. Det har gått 10 år sedan Dawit Isaak fängslades av de eritreanska myndigheterna. Han fängslades för sina förhoppningar om demokratiska reformer i sitt land. Han fängslades för att han tog sitt lands öde i sina händer.

Jag kommer från ett land där alltför många blivit fängslade av politiska skäl. Jag vet att för dem är vetskapen att folk utanför fängelsemurarna inte har glömt dem mycket viktig och att den vetskapen har hjälpt dem att hålla hoppet vid liv.

För knappt 25 år sedan tvingades Dawit att söka skydd i Europa på grund av krig. Sverige blev hans nya hem. Men han for tillbaka till sitt land så snart som Eritrea blev självständigt. Han åkte tillbaka för att tjäna sitt land på det sätt som han kunde - som oberoende journalist. Han åkte tillbaka bara för att tvingas återvända till Europa, när en annat dödligt krig bröt ut. Men Isaak förlorade aldrig hoppet om att komma tillbaka och han betalade ett högt pris för den drömmen.

Vi värdesätter Dawit Isaaks tydliga ställningstagande i försvaret av tankefrihet och yttrandefrihet. Han var en av kandidaterna för Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 2009. Min företrädare Hans-Gert Pöttering, vår kollega Louis Michel - när han ännu var EU-kommissionär och numera som ledamot av Europaparlamentet, liksom många andra - var personligen involverade i att försöka få Dawit frigiven. Med stöd från de politiska grupperna, har jag själv skrivit till president Afewerki. Vi har föreslagit att skicka ett sändebud för att förhandla om Dawits frigivning. Jag har träffat de eritreanska myndigheterna och varit i kontakt med Catherine Ashton i den här frågan. Jag är alltid beredd att åka själv om det finns en chans för en öppning.

Europaparlamentet har alltid varit en stolt försvarare av demokratiska värden. Och när vi nu står vid våra grannars sida i Nordafrika, glömmer vi inte att dessa förhoppningar delas bortom vårt närområde - även i avlägsna hörn av den afrikanska kontinenten.

Vi har inte glömt Dawit Isaak. Vi förlorar inte hoppet. Vår förhoppning är att Dawit Isaak är vid liv och att han kommer att friges. Vår förhoppning är att han kommer att återförenas med sin familj och att vi inte behöver uppleva ännu en årsdag som denna.

Vi hoppas att förändringens vindar kommer att blåsa över Sahel och över Röda havet. Och att dessa vindar också når Eritrea!

Av Jerzy Buzek 15 sep 2011 12:24