Det sprids lögner på Facebook om att jag är pedofil

Jag tror att jag har hittat en av de drivande källorna, det är en man i min ålder med min bakgrund. Jag har honom på skärmdump, jag överväger om jag ska anmäla honom. Jag tittar på honom på skärmen och jag tänker vad finns det för anledning annat än hans eget sjuka begär efter att finnas i ett sammanhang.

Upprinnelsen är enkel: för ett par månader sedan hamnade jag i bråk med en person om detta med att föra vidare saker och ting som man inte vet. Jag trodde mig själv sprida ett bra budskap, men jag blev attackerad av en kvinna för att inte tänka mig för, om den personen blev falsk anklagad eller inte. Jag skrev i mitt övermod att nätet är öppet och att vi kan skriva vems namn vi vill, till och med mitt eget, slog det mig. Den personen tog min idé och stoppade in mitt namn i en pedofilannons på facebook. Ja, personen var "vänlig nog" att genom ett annat konto sprida lögnen om mig. Jag såg vad hon gjort och hoppades att lögnen kunde tystas ned. Men när min närmaste vän och ringde och frågade om ryktet som spreds så berättade jag att jag hade varit så ivrig att försvara min rätt att jag själv blivit offer för den.

Jag ringde polisen, men de kunde inte göra mycket. Jag kan inte anmälda facebook för förtal av mig. Nå vad göra? Jag har en person på Facebook som bevisligen tror att jag är pedofil. Hans lögn är värd tusenfallt i det enkla pysket som en mäninska har. Bara att mitt namn figurerar i detta samhang gör att jag associeras med detta fenomen. Den så kallade maktapparaten, som juridiken är, står fullständigt maktlös mot spridning av lögner. Jag känner skammen trots att jag är oskyldig, den går som en löpeld i mig jag vill inte titta på barn, jag vill inte prata med någon, jag vill bara komma ur den fälla, som jag själv skapat.

Det spelar ingen roll vad jag säger, för vad kan jag annat göra än att acceptera det faktum att det finns i skrift om att jag är pedofil och den sprids som en löpeld av personer som inte vet att den som startade den bara ville lära mig en läxa. Det finns inget annat på mig än denna anklagelse från Facebook. Facebook blir således ansvariga för att sprida lögner om mig men de har inga funktioner eller personal som tar bort dessa lögner.

Facebook blev min ändstation, jag kommer inte kunna skriva något vettigt längre och jag kan inte längre skriva något som har ett värde. Det jag ville går inte, det att ha kul med de som jag faktiskt lärt känna på nätet. Hur kan de vara vänner med mig, jag har själv lagt upp denna falska varning på Facebook. Jag känner hur jag krymper som mäninska, jag känner hur jag måste vandra och intressera mig för mäninskor som uppenbarligen mår sämre än mig. Jag är inte gud jag är en mäninska som blir falskt anklagad jag är inte den första och inte den sista, men jag är falsk anklagad. Det finns ingen väg ut, jag kan gå emot det mörka, det tysta, jag kan krympa mig, dra tillbaka den uppmärksamhet jag lyckas få. Nu är jag känd, men jag ville inte bli känd så här, som mannen som försöker krångla sig ur det som inte går att krångla sig ur. Lögnen uppfattas som sann och det är bara jag som kan veta att det är en lögn.

Sartre menade att jag är ansvarig för alla min val i livet. Jag är en begåvad mäninska, som blivit nedskjuten. Den skiva jag tänkt ge ut vet i fan om jag orkar slutföra. Pedofilstämpeln, den är ett evigt klister och så kommer mina barn att få höra det, min älsta dotter har redan fått reda på det, jag orkade inte säga det i telefon, jag orkade inte. Jag kände hur all kraft rann ur mig, jag tänkte att vad är det för mening, att vad vill gud med detta.

Av Mikael Vasara 22 aug 2011 10:16