ADHD – brist eller resurs?

Jag snabbläser tidningen på nätet och fylls av harm när Linda Rosing Thelenius uttalar sig om ADHD i Aftonbladet Klick. Nu har det gudbevars kommit till hennes kännedom att hon har det, och snabbt skyller hon alla idiotsaker hon gjort på sjukdomen. ADHD kan användas i kreativt syfte, och jag tror att den är är orsaken till mitt enorma driv. Jag har ingen diagnos, men jag anar... och min omgivning med. Lindas beteende beror nog mycket på att hon velat ha uppmärksamhet, och hittat vägar att få den, till priset av sitt jag. Men hon är säkert sjuk också.

Jag känner en liten pojke som har ADHD. Han studsar mellan golv och tak, är högexplosiv och fylld av en enorm energi på många sätt. Tabletter har hjälpt honom att coola ned, och livet är enklare för dem som är runt honom. Frågan är om sjukdomen kan växa bort. Ett ex till mig var likadan, men lugnade ned sig lite som vuxen.

Jag tror att man måste lära sig att använda speedet som energi i det man gör. I mitt fall använder jag kreativiteten och alla snabba kickar till att leva intensivare. En blomma för mig är inte bara en blomma. Den är ett doftande konstverk, fylld av intressanta insekter, och ett ornament av streck. Lägg sedan på alla texter som på några sekunder fyller min hjärna, och bilder av tänkbara fotovinklar som flashar när jag blundar några sekunder.

Det är lite som att leva under ett konstant rus av eufori och lycka. Men jag blir lika lätt uttråkad och ointresserad när jag tvingas göra något jag inte vill. Då kommer gäspningar och lusten att sova över mig, något som ett antal pojkvänner fått utstå.

Av Anitha Östlund Meijer 19 jul 2011 11:54