Dharmafestivalen i Hallunda kärleksfull och lärorik

I Sverige finns en grupp som heter Sveriges Unga Dharmis och Ashavaner. Det är en ungdomsorganisation som startade våren 2010 för att samla och stötta, förena och stärka våra Dharmiska och Zoroastriska ungdomair oavsett trosinriktning eller kulturell eller språklig bakgrund.

"Dharma" betyder plikt och rättvisa på sanskrit ett gammalt indiskt språk. "Asha" är den fornpersiska Zoroastriska motsvarigheten till Dharma. De Dharmiska religionerna är: Hinduismen, Sikhismen, Buddismen och Jainismen.

För ett tag sen hölls den första "Dharmafestivalen" på ett fält i Hallunda, anordnad av just Unga Dharmis och Ashavaner under ledning av Sudhagar Raghupathy, Chittra Paul, lokalpolitiker Marie Spennare och några andra stödjande vuxna, däribland jag själv.

De här Dharmiska människorna är rätt främmande för oss, eftersom de bär sina traditionella kläder vid festligheter, kvinnorna smyckar sig med fotprydnader och saris fotsida klädnader. De är duktiga på att anordna sammankomster, spela och sjunga och lagar god mat. Dessa kulturer jag nämnt, har kvar sin särart och Sudhagar som är ledare för de unga, är född här i Sverige, men tycker att han vill behålla sin kultur, tradition och sitt språk, liksom de flesta mycket ambitiösa ungdomar jag mött under festivalen.

I Sverige tycker jag vi kunde lära oss, att bli vara stolta över vår egen kultur, framhäva den ytterligare till andra människors glädje och visa upp oss också, för vi har mycket att visa! Det kanske vi kan lära oss så småningom, av alla våra invandrade, som gärna bjuder på sig själva och vad de har att visa upp, i form av musik, sång och annat roligt.

På denna festival träffade jag ett stort uppbåd av människor. Platsen var utmärkt vald på ett fält, alldeles vid de stora badmintonhallarna i Hallunda. Därinne fanns det toaletter och en liten cafeteria om det skulle behövas. På festivalområdet fanns ett tält, där alla grupper som var representerade hade sin egen skärm och sitt eget bord. Där visades foton och fakta om de olika Dharmiska religionerna och där fanns vänligt folk, som svarade på besökarnas frågor.

På fältet fanns en fint dekorerad scen, som vaktades natten innan festivalen började av ungdomarna själva och allt var verkligen skött med största omsorg. Eftersom jag känner Chittra Paul, danspedagog och tillsammans med bland andra Ardavast Reshdouni arrangör till festivalen, har jag också haft ett finger med i spelet. Jag har målat och hjälpt till att stötta de trevliga och snälla ungdomar, som arbetat med festivalen och jag var även med i en talkör, där bön om Guds beskydd för allt och alla ingick och även bön för fred i världen.

Festivalen besöktes av flera präster från Svenska Kyrkan. De hade även bord som alla andra inne i tältet, med information om Svenska Kyrkan och dess arbete. Representanter för de olika religionerna samlades på scenen, tände ljus och bad tillsammans. Det var fint att se.

Många var deltagarna på festivalen. Det var politiker från bygden, som talade i fina ordalag om framtida utveckling av just Hallunda och om en önskan om följande festivaler på fältet i Hallunda.

Många människor har flytt till Sverige, för att de varit förtryckta i sitt hemland på grund av sin tro. Det kan yttra sig som etnisk utrotning, konfiskering av egendom, falska åtal, terrorregim med dödande som följd. Makten är inte alltid rättvis mot människor och följden blir att de måste fly.

De unga Dharmas och Ashvaner vill upplysa ungdomarna om deras rika kultur, filosofi och andra fina saker från hemlandet, som de kanske inte fått lära sig av sina föräldrar. Det är viktigt att ha en bakgrund för att bilda sin egen identitet. Många äldre inom dessa religioner är tacksamma över att denna ungdomsgrupp bildats för att synliggöra människor, som förut känt sig svaga, men som nu kan bli starka och synliga.

Jag tycker om denna respekt, som för övrigt ingår i Dharmareligionerna. Dharma betyder som sagt plikt. Att tycka plikten är viktig, underlättar livet för de här människorna. Man ser inte så mycket bråk mellan generationerna, eftersom i de Dharmiska religionerna ingår, att man ska respektera de äldre och inte nonchalera vad de tycker och säger till exempel till sina barn.

Jag som vuxen har känt att jag är viktig och uppskattad under festivalen. Ungdomarna verkar också starka och glada. Plikten och respekten har inte gjort dem svagare eller nedstämda. Hur viktig är inte respekten mellan människor! Ett underbart sätt att umgås!

I Sverige har vi mycket att lära om sammanhållning, tradition och vikten av vårt eget ursprung av våra invandrare, som inte skäms utan är stolta över sin kultur och arbetar för att bevara traditioner, maträtter, filosofi, klädval och gudstro. De uppskattar även alla andra religioner.

Trots problem i sina hemländer mellan Dharmafolken och muslimer, var en muslimsk talare inbjuden att tala från scenen. Festivalen skulle gå i kärlekens tecken och det gjorde den sannerligen!

Tarun Kanti Chowdhury – ordförande för Hindu Buddist Christian Unity Council i Sverige och Europa, berättade om Nobelpristagaren 1913, Rabindranath Tagore från Indien, som skrev om universal mänsklighet och andlighet och Mohandas Karamchand Gandhi som var vägvisare till ickevåld och mänskliga rättigheter i Indien. Båda är världsberömda stora män. Talaren framhöll att deltagarna är på festivalen för att främja demokrati, få samhörighet, integreras, bibelhålla kultur och tradition och berika mångfalden. Han slutade med att säga, att vi tillsammans kan hindra fanatiker, rasism och fördomar. Underbart! Så fina var alla talare och de sa så viktiga saker!

Man planterade även ett körsbärsträd och några jordgubbsplantor en bit bakom festivalområdet. Det gjorde en grupp ungdomar, som lär ut hur man planterar och förskönar ytterstadsmiljön, tillsammans med festivaldeltagare.

Hela festivalen gick i kärlekens tecken! Sång, dikt, dans och musik ljöd hela eftermiddagen bland de tända ljusen och kvällen blev lång! Vi plockade ihop allt med ett leende på läpparna, trots att det var arbetsamt, att få festivalen till stånd!

Festivalen hade allt – glädje, nöjen, spännande maträtter och alkoholfritt att dricka! Det gick bra ändå! Allt serverades av glada människor, som trots ostadigt väder och allt som kan hända på en "förstgångsfestival" kämpade på!

Sveriges Unga Dharmis och Ashavaner börjar redan planera för nästa års festival! Samma datum, den 28 maj, samma plats, på gärdet bakom Badminton hallarna i Hallunda.

Jag längtar redan!

Den som har lust kan besöka Sveriges Unga Dharmis och Ashavaner på facebook!

OM – santih, santih, santih, vilket betyder – Fred, Fred, Fred!

Fred och kärlek är vad världen behöver!

Av Pia Isaksson 09 jun 2011 10:46