Till demokratins försvar

När jag läser i bland annat SvD vad som skrivs angående CIA:s spioner som agerat olovandes på svensk mark är det, när jag läser kommentarerna som folk lämnat till olika artiklar, ett antal saker som både gör mig lite förvånad och även fundersam.

För det första förvånar det mig att ett så stort antal med uppenbara SD-sympatier, är så uttalat positiva till CIA:s närvaro. För ett parti som annars med emfas hävdar Sveriges nationella särart, kultur och självständighet liksom vårt oberoende är man märkligt glada över att få rulla över på rygg och acceptera att USA kränker svensk suveränitet.

Beslut som är fel i Bryssel tycks genomgå en märklig metamorfos om de istället framförs från Washington. Acceptansen av en överstatlighet som innebär att amerikaner gör som de vill, är tydlig och stor. Detta får konsekvenser för SD:s hela trovärdighet vad gäller deras utmålande av sig själva som sverigevänner i första hand.

Uppenbarligen så är en kränkning av den svenska suveräniteten mindre väsentlig än vem det är som kränker.

Vi Liberaldemokrater försvarar svensk suveränitet mot olika ingrepp alldeles oavsett och oberoende av vem det är som kränker oss. Vi menar att det korrekta sättet att definiera "svenskvänlig" innebär just det.

För det andra så går själva logiken i många kommentarer och uttalanden mig helt förbi. Vi i västvärlden menar att vårt samhällssystem är överlägset andra inte bara ekonomiskt utan också genom den demokrati vi har och i debatten anses muslimer generellt och extrema islamister framför allt, vara de sämsta företrädarna och representanterna för demokratiska värderingar.

Låt mig säga att jag delar den uppfattningen i så måtto att jag anser vår demokrati vara oändligt mycket bättre som samhällsskick, än vad mullornas teokrati är. Jag förvånas dock över hur fort många är beredda att kasta just de värderingar vi anser vara bättre för att istället tillämpa de vi anser vara sämre.

"Vad gnäller man över? CIA försöker skydda världen och folk börja klaga som fan. Istället skall någon Somalisk självmordsbombare få döda oskyldiga Svenskar."

Ovanstående citat ur en kommentarstråd speglar det sätt att resonera som i nästa andetag heller inte anser att det där med oskuldspresumtion, bevis, rättegångar och annat som utgör fundamentet för en rättsstat, är särskilt viktigt då det handlar om "kriget mot terrorismen".

Själv anser jag att det är precis tvärtom. Det är i just det kriget som det är som allra viktigast att fullt ut tillämpa de rättsliga principer som är en demokratis själva hjärta. Vill vi med trovärdighet kunna påstå att vårt system är överlägset så är det just det systemet som också måste få en praktisk tillämpning i såväl ord som handling. Demokrati försvaras bäst genom mer demokrati.

Vi kan inte kämpa för demokrati med odemokratiska medel. Vi kan inte kämpa för rättssäkerhet genom att tillämpa metoder som är allt annat än rättssäkra. Om inte vi följer våra egna lagar, vem kan vi då förvänta oss ska göra det?

Ett sådant agerande leder ofrånkomligt till en snabbt accelererande rättsröta och den dagen människor tappar tilltron till rättsstaten är också den dag som vårt demokratiska styrelseskick går i graven.

Terrorister kan möjligen spränga oss i luften i någon omfattning men de kan inte ta vår demokrati ifrån oss. Det kan vi bara åstadkomma själva genom att inte tillämpa den utan istället hemfalla åt ickedemokratiska och illegala metoder.

Av Michael Gajditza 27 maj 2011 10:17