Den flödande källan inuti

Jag lämnade storstaden för att komma närmare mig själv. Jag lämnade storstaden för att kunna höra mig själv bättre. Här ute bland fåglarna i himlen och djuren i skogen, i vinden, solen, regnet och bland naturens dofter, fann jag ett utrymme som gör det tydligare för mig vad som pågår och händer inuti mig, och även vad som händer och pågår runtomkring mig. Jag upplever världen tydligare, när hjärnan inte längre behöver bearbeta alla de ljud som omger oss människor i städerna.

Även i naturen låter det moderna samhället; motorfordon från en avlägsen väg eller flygplan som mullrar i skyn. I våra städer och arbetslandskap finns mängder med ljud omkring oss; surranden från ventilationsanläggningar, kluckanden från avlopp och pumpar, ljudet av transportsystem och elektroniska arbetsverktyg, surret från kylskåp och det moderna livets bekvämligheter. Ovanpå alla dessa konstgjorda ljud som är delar av det moderna samhället, så finns olika former av ljud för underhållning; som musik, radio, television. Människan har blivit stora mediakonsumenter för att distrahera sinnet. Och strålning från radiomaster, mobiler och trådlösa nätverk som går igen vår kropp och sinne.

Min upplevelse är att detta är mycket för hjärnan och nervsystemet att hantera, all denna information som ständigt finns omkring oss och når oss. Det är flera miljoner informationsbitar varje sekund som träffar oss och som ska bearbetas, tolkas, förstås och reageras på. Endast en bråkdel av detta görs vi medvetna om. Hjärnan gör ett stort arbete med att filtrera bort mängder med information för att vi ska fungera i den fysiska världen.

Mitt första minne av meditation, det var när jag satt på bryggan nedanför familjens sommarhus. Det var augusti och sista veckan innan skolterminen började. Vinden lekte med mitt hår. Vattnet rörde sig långsamt i viken. Löv rörde sig lätt. Fåglar sjöng. I mig en stillhet och klarhet. Närvaro. Ett. Inga tankar, bara upplevelse. En känsla av att vara totalt levande och i kontakt med allt omkring. Jag minns inte hur länge jag satt där, det kan ha varit en halvtimme. Kanske mer. Det var en så otroligt häftig upplevelse, att jag upprepade den nästa år igen och igen. Jag gjorde meditationer utomhus, med vinden. Vinden blev min vän. Det var som att vinden bar iväg mina tankar och lättade mitt sinne. Gjorde mig levande.

Fortfarande är det en upplevelse för mig att sitta i naturen, känna solen och vinden, eller lätt sommarregn. Och jag känner mig så levande, så verklig, så sann, så ett... Här för en stund upphör illusionen och jag vaknar till livet, i enhet.

Så min förståelse är därför denna: Din sanna natur – det du verkligen är – finns under dina föreställningar, tolkningar och tankar. Din sanna natur finns bortom dina filter.

Har vi en klump i magen som gör ont, har vi en obehagligt känsla, eller kanske en outtryckt längtan, så finns den fortfarande där och den gör sig påmind när vi stänger av media, när vi minskar de konstgjorda surren omkring oss och vi tillåter oss att känna och vara.

Vi kan börja få en glimt av vår sanna natur när vi tillåter oss att uppleva det vi upplever inuti, när vi tillåter oss att känna det vi känner utan att gå in och försöka förändra det.

När vi låter oss uppleva det vi upplever, när vi stannar i närvaron med det vi upplever inuti, så når vi mer av vår sanna natur. Nu kan vårt innersta väsen vara dolt under lager på lager av olika tankar och livserfarenheter som filtrerar vår upplevelse och får oss att bedöma, värdera, tolka och vilja något med vår inre upplevelse. För varje gång du tillåter dig själv att ha den upplevelse som du har, desto mer av ditt innersta jag kommer att framträda för dig.

Det är ofta så lätt för oss människor att vilja gå in och skruva i vår inre upplevelse. Det kan vara en obehaglig känsla som vi inte vill känna, kan vara något som vi tycker är fel att känna, det kan vara något som vi vill ha annorlunda, det kan vara en härlig känsla som vi vill behålla kvar – allt detta är att säga nej till det som upplevs, att säga nej till flödet i den inre upplevelsen, att känslor kommer och går, tankar kommer och går. Jag väljer att säga ja till det, omfamna det och jag upplever här ett djup, en kontakt, så obeskrivbart...

I Kina finns begreppet wu-wei – var det Lao Tzu som myntade det? Jag minnas inte, men wu-wei är ett ord för att leva i flödet med livskraften, med naturens eller universums eller Guds flöde. Det är tillståndet där görandet och skapandet händer dig och du följer med på resan. Istället för att vara en kamp och en tankemässig konstruktion, så händer det lekfullt genom dig. Detta tillstånd har beskrivits många gånger i historien, särskilt av konstnärer och kreativa för det är kreativitetens essens – gudomlig inspiration. När sången bara kommer till dig, den finns där. När tavlan målas genom dina händer och du följer med. När texten skapas och du läser den medan den framträder framför dig.

Om du kan tillåta dig själv att uppleva det du upplever, så kan du komma närmare ditt sanna gudomliga jag. Du kan, för i varje stund av livet ges du den möjligheten. När du är med dig själv helt och fullt så får du en annan kvalitet på ditt görande i världen, jämfört med när du agerar utifrån distans till din sanna natur.

Din sanna natur är din egen, din egen vibration och ton, olik andras och ändå lik, för din natur kommer från samma källa som alla andras. Min upplevelse är att denna källa är gudomlig och evig.

Av Raphael Mabo 27 maj 2011 10:29