Läkaren ”tänkte fel” - nu får jag betala 40 000 för nya tänder

Juholt, sosseriets nya partiledare, vill att alla skall få fri tandvård, åtminstone den målgrupp som uppnår åldern 25. Behjärtansvärt löfte och en human tankegång, kan man tycka, men de som har oturen att ha passerat denna gyllene gräns, vad skall de göra? De som har ett stort behov av tandvård och som inte har råd med denna lyx, finns de med överhuvudtaget när man nämner ordet "tandvård", eller får de sitta på första parkett och se på när unga människor med sina tänder i behåll får detta "frikort" av Juholt?

Jag vill lyfta fram ett personligt exempel och det var år 2004, då jag hamnade i sjuksäng med diagnosen lymfkörtelcancer. Som många förstår upptogs mina tankar av en enda sak – nämligen att motarbeta denna sjukdom och inte låta den vinna över min mentala styrka och jobba stenhårt så att jag inte skulle brytas ner av de fysiska angrepp man går igenom vid sådana tillfällen då det många gånger såg totalt mörkt ut. I samma veva fick jag diabetes typ två och polyneuropati, vilket inte underlättade min situation.

För att återgå till kärnfrågan, så var det som hände något utöver det vanliga. Med de cellgifter jag fick, ganska kraftiga behandlingar, så ansåg sjukhusets odontologiska avdelning att jag skulle få en sanering i överkäken, vilket i klartext betydde att man skulle dra samtliga tänder i överkäken ök.

Jag hade en protes, både i uk och i ök, men alltför ofta gick "metallbandet" av, vilket betydde att jag fick åka till "tandsmeden" som svetsade ihop banden, så jag kunde fortsätta att fungera, något sånär. Tandläkaren föreslog att alla tänder skulle dras från ök, så att man lättare kunde få in en protes med bättre sugmöjligheter, vilket skulle underlätta för mig när jag åt.

Sagt och gjort, tänderna drogs ut och vi skulle beställa en ny tid för att prova den nya protesen. Jag var inlagd på sjukhuset så tandköttet fick läka och mycket soppor blev det, om man säger så. Nu kom den stora dagen då jag skulle få en ny garnityr och man förde in protesen och märkte att den inte passade och jag hörde tandläkaren säga: "Hoppsan, det blev inte så som jag trodde att det skulle bli!" Min gom i ök var plan och hade inte den fördjupning som var nödvändig för att få protesen på plats.

Fram tills häromdagen, då jag fick beskedet att jag skulle skaffa fram cirka 40 000 kronor så att man kunde påbörja behandlingen med att sätta in implantat, så hade jag hoppats att sjukhuset skulle medge att jag felbehandlats och att jag utifrån detta skulle få hjälp med att återställa, om så hjälpligt, min tandstatus. Detta så att jag skulle kunna börja äta normalt och även nyttigare, då tuggmotståndet åter skulle fungera på det sätt som man kan önska. Men att översätta önskningar till verklighet är ju tvärkört när man har att göra med både PSR Person Skade Reglering AB och Patientnämnden. Försäkringskassan skriver, jag citerar:

"Långvarig sjukdom eller i mitt fall och funktionshinder kan öka behovet av tandvård. Man kan också få rätt till tandvårdshjälpmedel, t ex ett specialanpassat skaft till tandborsten."

Av Peter Brych 17 maj 2011 09:53