Avbruten
När de första strålarna väckte mina slumrande lemmar öppnade jag skrymslena för att släppa in dem.
Min mörka yta drog till sig värmen, och de gråa, ulliga avkommorna brast ut i körsång över hela min gestalt.
En kvinna stannade och beundrade mina små barn, klättrade uppför stammen, och bröt av mina armar där de satt fast.
Jag grät när hon samlade ihop mina små i en stor kvast, och gick iväg.
Vad hade hon för rätt att stjäla det käraste jag har?
Solen gladde mig inte längre, och jag försökte tvinga mina små att stanna kvar i sina bruna knoppar, men vad har jag för makt? Jag är ju bara ett träd bland andra träd, dömd att lyda under mänskliga gärningar.
Av +batman+010.jpg&w=16&h=16&f=7&a=1000&b=%23ffffff){kind=small} Anitha Östlund Meijer 03 maj 2011 10:47 |
Om författaren
+batman+010.jpg&w=30&h=30&f=7&a=1000)
Författare:
Anitha Östlund Meijer
Om artikeln
Publicerad: 03 maj 2011 10:47
Fakta
Ingen faktatext angiven föreslå
Nyckelord
Plats
Artikeln är inte placerad. föreslå