Gudrun Schyman urholkar begreppet ”offer”

Efter att ha följt den pågående debatten kring sexarbete och sexköp framstår den för mig som allt mer vriden och i stort ett uttryck för vissa kvinnors mer eller mindre dolda hat mot män. Det är ett hat som jag till viss del kan förstå men som genom en sorts allmän flathet har tillåtits att bli alldeles för generaliserande och enkelspårig.

Argumenten för en höjning av straffen för sexköpare riktar sig enbart och fullständigt ensidigt mot män. Det är som att man vill ta ut hämnd på alla män genom att straffa den lilla del som köper sex. Man gör det dessutom med argument om trafficing, misshandel, tvång och frihetsberövanden som mycket väl täcks fullständigt av annan lagstiftning.

Hur galen denna debatt har blivit kan åskådliggöras bäst genom att vi ser på fakta.

I undersökningen "Sex i Sverige" från 1996 uppger 0,5 procent av männen mot 0,3 procent av kvinnorna att de har tagit betalt för sex. Undersökningen baseras på ett befolkningsrepresentativt underlag.

I "Sexuell exploatering av barn i Sverige", 2004, svarade 1,8 procent av pojkarna mellan 17 och 19 år att de har sålt sex, mot 1,0 procent av de jämnåriga flickorna.I enkätundersökningen "Unga mäns sexvanor", 2001, sade sig 3,1 procent av männen mellan 16 och 25 år ha prostituerat sig.

I norska undersökningen "Ung i Oslo", 2003, svarade elever mellan 14 och 17 år på om de tagit betalt för sex de senaste 12 månaderna. 2,1 procent av pojkarna och 0,6 procent av flickorna uppgav att de hade gjort det. I danska undersökningen "Hvad vi ikke ved om børn og unge", 2002, hade 1,1 procent av pojkarna jämfört med 0,8 procent av flickorna sålt sex.

I såväl Sverige, Norge som Danmark är det alltså fler pojkar/män som säljer eller har sålt sex. Hur detta har uppmärksammats i det underlag som föregått sexköpslagen kan man fråga sig.

I förarbetet till lagen som omfattar 241 sidor nämns män på elva av dessa. Det framgår dock ingenstans att även män säljer sex och att de gör det både till män och till kvinnor. Det vore onekligen mycket intressant att få en debatt kring även detta faktum och att då få höra Schymans och Asks syn på detta.

Logiskt sett så måste ju de män som säljer sex till till exempel välbärgade förortsfruar, vara lika mycket brottsoffer som de kvinnor man idag vill ge den statusen.

Ett av dessa brottsoffer är, med den definition som föreslagits, Alexander Bard som har prövat på sexarbete "Gudrun Schyman anser bestämt att Alexander Bard ska ha era skattepengar!". Många säger väldigt mycket om Alexander men jag har då aldrig någonsin hört någon utpeka honom som ett offer och jag har lika svårt att förstå varför Alexander ska få mina skattepengar som han själv har.

Läs gärna även vad Aftonbladet berättar om en manlig sexarbetare som 10-15 gånger per månad säljer sex till kvinnor: "Han säljer sig för 1 500 kr i timmen"

Vad som är ännu värre med den debatt som nu har spårat ur fullständigt är att övertonerna som kommer från feministextremistmaffian, riskerar att undergräva och förminska värdet och betydelsen av orden "offer" och "brottsoffer". Mårten Schulz, som är professor i juridik, sammanfattar det så här på sin blogg:

"I Svenska Dagbladet skriver Gudrun Schyman och några andra nämligen att Sexköp är ett brott mot mänskligheten. De skriver inte bara det den fullständiga meningen är sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen. Men det är denna formulering som har svetsat sig fast i mitt huvud. Sexköp är alltså ett brott i paritet med Förintelsen, folkmordet på armenierna eller Rwanda. Det är där vi nu har hamnat."

Det kan hända att artikelförfattarna verkligen tycker detta och det kan och får de naturligtvis göra. Personligen anser jag dock att de i så fall är ute och cyklar och att deras omdöme helt klart måste ifrågasättas.

Att urholka grundläggande begrepp som "brottsoffer" är till stor skada för de som är verkliga offer. Gör själva tankeexperimentet att ni hör någon säga att "brottsoffren måste stärkas." Ställ sedan frågan om hur er uppfattning om detta uttalande påverkas om den första ni ser framför er som utpekat offer är... Alexander Bard!

Jag har tidigare med gott samvete kunnat säga att jag är feminist. Men med de nuvarande och idag dominerande uttrycken för den feministiska rörelsen vill jag inte längre göra det. Jag vill inte förknippas med vad som på detta område får sägas vara en motsvarighet till talibaner och rabiata extremister.

Själv ser jag inget upprörande alls i att någon säljer en sexuell tjänst till någon annan, oavsett kön och antal, under förutsättning att detta sker frivilligt. Lagstiftningen framstår enbart som fånig om jag belyser den på följande sätt:

En dag läser jag i tidningen att en nyöppnad studio erbjuder helkroppsmassage till ett utmärkt pris. Jag går dit, får en tid direkt och klär av mig naken och lägger mig på massagebritsen. Kvinnan eller mannen som nu ger mig massagen får beröra hela min kropp inklusive stjärten i så många timmar som jag betalar för. Det finns dock en liten del av mig som är förbjudet område även om lagstiftningen kan sägas vara lite otydlig även här.

Min penis får man absolut inte röra eftersom detta plötsligt förvandlar den proffsiga massösen/massören till sexarbetare och därigenom alltså med den logik lagen tillämpar, samtidigt även förvandlar denne till ett brottsoffer som utöver den avgift jag erlagt även är berättigad till ett skadestånd.

Var i detta hittar man någon rim och reson? Låt oss förresten vända på det. Om jag är lovad helkroppsmassage och delar av kroppen undantas, kan jag då stämma massören?

Somliga tycker säkert att det vore moraliskt fel om jag även skulle få penis masserad mot en avgift och det tycker alltså inte jag är fel. Jag är av den uppfattningen att om detta sker i en frivillig överenskommelse så är det helt ok. Framför allt så är det absolut inget som staten ska lägga sig i och de ska inte heller, i enlighet med sexköpslagens bestämmelser, kunna döma den som betalat för tjänsten till så mycket som ett års fängelse. För mig är detta helt oacceptabelt och orimligt.

Det finns utan tvekan kvinnor som råkat mycket illa ut i sina relationer till män. Det finns även utan tvekan kvinnor som sexarbetar och som på olika sätt kan ha tvingats/tvingas till detta och det är självfallet både avskyvärt och förkastligt. Det finns också en robust och rejäl lagstiftning att tillämpa mot dem som med den sortens metoder är verksamma inom sexindustrin.

För alla andra, de som inte är offer utan frivilliga, ska helt enkelt kroppslig autonomi gälla. Vad jag som vuxen och myndig individ ingår avtal om med andra vuxna myndiga individer, har staten helt enkelt inte ett skvatt med att göra.

Försvinn ur mitt sovrum, kort sagt!

Av Michael Gajditza 18 apr 2011 11:04