Robert Gustafssons värld

Robert Gustafsson
Från vaggan till deadline
Albert Bonniers förlag

Jag är på vippen att slentrianmässigt skriva: Det är fascinerande med dessa inblickar bakom kulisserna, där kändisarna lever. Men ångrar mig. För särskilt fascinerande är det inte idag. På Sex Pistols tid kanske. Nu är allt gjort. Urvattnat. Sönderspekulerat. Utstuderat. Nu är det förnedringsteve i parti och minut och nöjesbilagor som fylls med människor vars enda bedrift är att vara med och förnedras i teve. Och de riktiga kändisarna, de med talang och genialitet, de bloggar och twittrar och ställer upp i lekprogram och överexponeras på You Tube.

Robert Gustafsson har talang. Man skulle kunna säga att han är ett geni. Få kan som Gustafsson snubbla omkring och imitera folk. Jag behöver inte räkna upp alla hans gubbar. Vi har sett dem. Och vi har skrattat. Ibland har vi kanske tänkt att den där Gustafsson är ju med i varenda kanal. Det har blivit för mycket.

I Självbiografin "Från vaggan till deadline" berättar han om sin arbetsnarkomani. Han berättar om kontrollbehovet, hypokondrin, översexualiteten, rastlösheten, sömnbristen och otroheten mot hustrun Lotta. Det haglar av bekanta namn, för Gustafsson har jobbat med de flesta.

Han växte upp i Skövde och där började det. Outsidern Robert hade en bror med hjärtfel och liberala föräldrar. Han fick klara sig själv. Intresset för scen och film kom tidigt. På scen kunde han leva ut och vara annorlunda utan att vara konstig.

Trots att han hållit på i tjugofem år så tröttnar han inte. Det är numera mer business än barnslig nyfikenhet, men drivkraften finns kvar. Han älskar tempot.

Roligt och lite tragiskt är det att läsa turerna kring och historierna om Killinggänget, likaså kapitlet om kvällen då Olof Palme mördades och Gustafsson råkade vara på samma biograf som statsministern.

Jag är ingen psykolog det är för övrigt inte psykologerna heller, men tycker nog att Gustafsson framställer sig själv som en tämligen anal person. Det är väl kontrollbehovet och pedanteriet i kombination med bajshumorn som gör det. Han säger sig ha tappat bort sin identitet bland alla figurer och karaktärer. Det är i sådana lägen som ett sabbatsår kan göra hela skillnaden.

Gå till Whildes bokhörna

Av Stefan Whilde 12 apr 2011 07:34