Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Rättvisa

"Det blir din och min hemlighet."

Emma kramade farfadern hårt, hårt och kände tårarna komma trots att hon kämpade intensivt med att trycka dem tillbaka.
"Så, så" sade han och lade ömt den rynkade, åderfyllda handen på hennes kind. "Farmor hade inte velat att vi står och tjuter som två lipsillar. Hon har det mycket bättre där borta."
Emma torkade tårarna och tittade upp på farfar som blinkade finurligt till henne, och lade en silverglänsande femma i hennes hand.
"Här får du ett litet tillskott till din veckopeng, men säg inget till din lillasyster. Det blir din och min hemlighet."
Hon lät den kalla pengen vila i handflatan och studerade inskriptionen runt femmans yttre kant. Det var inte alls svårt att se de gigantiska bokstäverna. SVERIGE 1988 stod det med tjocka bokstäver. Emma vände på myntet och såg två inristningar som egentligen mest liknade två ensamma snöflingor, men säkert var tänkta att vara stjärnor.
"Tack farfar, men jag måste nog dela den med Tora, annars blir det orättvist."

Farfadern studerade sitt kloka barnbarn och öppnade skinnbörsen för att plocka upp ytterligare ett mynt och trycka det i Emmas hand. "Varsågod lilla du, en till er var."

Emma sprang snabbt ut genom dörren efter att ha kastat en snabb blick på kistan som stod i rummet. Hon tyckte att begravningar var läskiga, men var glad att hon gått ändå.