En strimma av hopp

I min värld ser jag människor som har stora problem i äktenskapet, vars barn dör, jag ser ungdomar som knarkar och dricker och rymmer hemifrån. För de allra flesta av dem finns det inget hopp för framtiden, om inte ett under inträffar – nämligen undret att tillhöra en församling som erbjuder hjälp, samtal och stöd till församlingsmedlemmen i den svåra krisen. Någonting som kan ta bort ångesten och otillräckligheten och det ständiga malandet över de problem som man inte själv kan lösa. En strimma hopp. En grupp människor som visar vänlighet och deltagande i sorgen eller förlusten. Någon som tror på en riktlinje, en filosofi. Någon som studerat och tagit till sig ett budskap, därför att de känner sig otillräckliga själva, i denna djungel av intryck som samhället utgör.

Under vår livstid hinner vi inte uppleva allt. Ibland hittar vi inte ens någon mening eller riktlinje, som vi kan tro på och lita till. Men vi sätter friheten högt. Vi sätter högt att göra vad vi vill och vad som faller oss in. Det ser vi som en demokratisk rättighet. Demokrati är ett viktigt ord just nu och under det ordet infaller allt som tänkas kan. Jag ser dagligen ungdomar som kallar varandra olika skällsord, folk som gett upp och elever som skolkar från sina lektioner för att de har lust till det. Jag ser dagligen elever som utmanar vuxna, hotar andra elever eller bara försvinner.

De sista dagarna har jag läst om läraren som blev mördad av en före detta elev i. Så här står det att läsa i artikeln i Aftonbladet:

"I går häktades den 20-årige mannen och den jämnåriga kvinnan från Hofors, på sannolika skäl misstänkta för mordet på gymnasieläraren Tommy Johansson, 54.
Kvinnan var först ut i Gävle tingsrätt. Blek och medtagen fördes hon in i rättssalen i en stor, vit tröja och med två kvinnliga häktesvakter vid sin sida.
Hon dolde ansiktet i sina händer.
Kvinnan, som är ostraffad, nekar till mordanklagelserna, men erkänner att hon misshandlat Tommy Johansson i hans hem i Hofors i lördags natt.
- Hon erkänner en spark mot mannen. Men det är allt, sa hennes advokat Lars Häggström i rätten och motsatte sig häktningsyrkandet."

Vittnen har sett det 20-åriga paret promenera med sina hundar efter dådet, som om ingenting hänt, emedan läraren låg livlös i lägenheten dit eleverna brutit sig in under natten. Ett synnerligen kallt och rått mord, där läraren blev misshandlad till döds.

Jag frågar mig; Hur kan en så populär person och lärare, sitta och dricka öl tillsammans med några före detta elever en sen natt? Visst, det låter trevligt att var kompis med sina elever, men se hur det gick! Även en populär lärare kan råka ut för missöden. Men det kanske är så också, att där spriten går in, går vettet ut? Så var det i detta vansinnesdåd, där killen fick för sig att läraren flörtade med den 20-åriga flickan, som dessutom haft läraren som favorit i skolan.

Kanske är det på tiden att plocka fram de tio buden? "Du ska inte ha begärelse till din nästas hustru", ungefär så lyder bibelordet – eller "du ska inte dräpa". Detta är till synes enkla bud, men råd som skulle räddat dessa ungdomar från brott ändå. Det finns även andra budord: Du ska icke stjäla. Stölder förekommer nu mer än någonsin i detta demokratiska, fritt filosoferande land. Dessa enkla sanningar, som man fick lära sig i skolan när min mamma var liten, räddade åtminstone en del från brott. En betydligt större del än i dag, kan jag säga. Men tiderna förändras. Nu är det diagnosernas tidevarv, då man upptäckt fler och fler olika diagnoser och bokstavsbeteckningar, som fullständigt reducerar människan till ingenting eller till något som man ska var rädd för och som är bortom förbättring.

Människor förespråkar total frihet för alla, Men blir samhället sånt att alla får göra som de vill kommer det att bli ett känslolöst och laglöst samhälle. Ett samhälle där man ser ner på religiösa riktningar, blundar för dem som försöker agera mänskligt och tillåter allsköns fritt filosoferande runt sex och brott. Utbildning och seriösa strävanden efter att leva ett meningsfullt liv, kommer att bli mer och mer sällsynt. Det är på god väg. Man tar avstånd från pedofili och andra brott, men de ser inte ut att minska för det. Vi vill ha ett fritt filosoferande utan gränser, utan rättigheter för den vanliga samhällsmedborgaren. Vi vill inte ha någon andlig inriktning på våra liv, det är ute. Inne är att leva som man vill. Som man behagar.

Min vän som tillhör en kyrka i Sverige, lever vidare trots enorma påfrestningar i äktenskapet, med barnen och på jobbet. Hon säger att utan sin tro på Gud, skulle hon inte orka leva. Men hon är glad mitt i alltihopa. Hon gör något så omodernt som att be till Gud! Tänka sig – det är förbjudet att prata om dessutom! Familjen hålls ihop, man hjälps åt efter många års stridigheter, barnen kommer tillbaka efter revolten mot kyrkan och föräldrarna, man har en familj, mitt i alltihopa, som står kvar. Många anser inte att det är värt besväret. Själv är jag inte medlem i någon kyrka, men en gudstro har jag fått till skänks. Jag vet, att även om ingen annan älskar mig, så är jag älskad av Gud. Det är något väldigt kontroversiellt att säga. Jag vet det... ändå säger jag det. Jag är älskad av livet självt.

Det finns många osynliga människor mitt bland oss, som tror på en Gud. Ingen gubbe bland molnen, men någon som finns i våra hjärtan. Skaparen. För att tydliggöra har "han" en son som heter Jesus. För att tydliggöra en väg, så att du inte tappar bort dig. Orden är inte farliga, det är du själv som gör dem hotfulla. Jag kan inte bibeln. Den är för svår för mig. Men jag har läst många andra skrifter om livet och om andligheten.

Vi tappar alla bort oss ibland. Många frågar sig "varför finns jag?" Jag själv tror att jag finns, just för att jag finns! Rätt så enkelt. Varför finns alla krig? Alla krig i religionens namn är påhittade av människor. Det är inte så man löser problem, utan med diplomati. Det enkla är det svåra. Man kan filosofera fritt, även när det gäller religion. Ja, ja, jag vet, du säger att det är mer komplicerat än så!

Vi saknar en sammanhållande kraft. En strimma av hopp. Något som kan förena oss, något vi tror på. Sen kan vi ju busa lite emellanåt!

Av Pia Isaksson 11 apr 2011 07:03