Svensk offer för främlingsfientlighet i Afghanistan

Attacken mot FN-kontoret i Mazar-e-Sharif den 1 april 2011 skedde i samband med en stor demonstration där flera tusen civila afghaner protesterade mot den amerikanske pastorn Terry Jones koranbränning. På FN-kontoret som demonstranterna angrep fanns även en svensk folkrättsjurist som dödades bland flera andra FN-tjänstemän.

Minneshögtid för FN-svensk på tisdag, svd.se

Mazas-e-Sharif är också bas för den svenska militärstyrkan som står under Nato-befäl och är inte ett FN-uppdrag som många felaktigt tror. Det bör kanske också sägas att NATO:s truppnärvaro inte har något stöd i FN-stadgan och alltså strider mot folkrätten.

Att svenska folket aldrig i ett val, eller på annat sätt fått ta ställning till det svenska deltagandet i NATO:s angreppskrig och ockupation av Afghanistan, får kanske ses som en detalj i sammanhanget. Liksom att landets marionettregim inte ens lyckats skaka fram en formell begäran om svensk närvaro.

I en nyhetsartikel i SvD:s papperstidning den 3 april 2011, sid 14 "Ökad oro och fler döda", redovisas reaktionerna i Väst på demonstrationen och angreppet på FN-kontoret i Mazar-e-Sharif. Den svenske ambassadören Torbjörn Pettersson konstaterar bland annat:

"Det finns en växande grupp som är motståndare till den utländska närvaron."

Anders Fänge, Svenska Afghanistanskommitténs chef, avfärdar misstanken att det är Talibanerna som ligger bakom och fortsätter

"Det handlar om främlingsfientliga krafter som utnyttjar situationen."

Och visst är det tråkigt att Talibanerna försöker utnyttja denna "främlingsfientlighet" politiskt, som Fänge vidare konstaterar.

Det är svårt att undgå slutsatsen att det vid det här laget torde vara tämligen uppenbart att varken militär i Natos tjänst eller civila i FN:s tjänst ses som särskilt välkomna av folket i Afghanistan. Till och med marionettpresidenten Hamid-Karzai har på senare tid sett sig tvungen att klaga över den ökande omfattningen av civila offer i samband med ockupationstruppernas fåfänga jakt på "terrorister" i form av Talibaner.

Med terrordådet mot World Trade Center 911, 2001 som officiell motivering och med hänvisning till att de då regerande Talibanerna vägrade utelämna Usama Bin Laden i avvaktan på bevis för hans påstådda inblandning, anfölls och ockuperades Afghanistan. Bevisen har än idag inte redovisats. Detta var för övrigt bara ett svepskäl för att CIA:s lukrativa handel med heroin, vilket Talibanerna tidigare satt stopp för, skulle kunna återupptas, alldenstund Väst kontrollerar detta ur geopolitisk synvinkel så centrala område i hjärtat av Asien.

Denna ökande främlingsfientlighet i Afghanistan är onekligen skrämmande. Det räcker uppenbarligen inte längre med att Sverige har stridande trupp på marken för att få afghanerna på bättre tankar. Nu behövs definitivt insatser även från luften av våra JAS-plan. Det torde inte finnas några hinder att få en bred enighet om detta i riksdagen vars knähundspolitiker i dagarna skickat stridsplan till Lybien i stället för att återskapa ett svenskt folkförsvar. För att få maximal effekt bör alla plan förses med dekaler där det står: U-hjälp – demokrati – jämställdhet.

Hur länge skall vi svenskar behöva acceptera att våra pojkars och flickors ädla arbete i främmande land bemöts med främlingsfientlighet?

Av Lasse Wilhelmson 07 apr 2011 08:18