Sista räddningspaket till irländska banker

De två tidigare regeringspartierna sopades bort i valet. Det Gröna partiet åkte helt ur parlamentet och partiet Fianna Fail, som dominerat irländsk politik i 70 år, mer än halverades i vad som kallats en demokratisk revolution. Väljarna rasade mot att den förra regeringen satte bankerna och deras utländska långivare före folkets överlevnad. Den nya regeringen med partierna Fine Gael och Labour visade sig vara av samma skrot och korn. Man vågade inte ensidigt gå emot EU och IMF och låta bankerna och deras långivare ta smällen. Finansminister Noonan förklarade att man försökt övertala Europeiska Centralbanken att låta bankernas prioriterade långivare, de så kallade "senior bondholders", ta smällen, men ECB hade "benhårt vägrat" alla sådana idéer.

Ledaren för Sinn Fein, Gerry Adams, fördömde den nya regeringen: "Beslutet gör det helt klart vem som dikterar dagordningen och vem som rycker i regeringens trådar." Ett politiskt beslut har fattats om att stoppa in ytterligare 24 miljarder euro i ett icke fungerande banksystem, utan att göra något försök att ge sig på de prioriterade långivarna. Regeringen fortsätter Fianna Fails misslyckade bankpolitik och agerar som bara lite bättre än IMF:s agenter på Irland. Regeringspartierna Fine Gael och Labour har drivit en kampanj för ett mandat att inte skjuta till några ytterligare pengar till dessa banker. De sa att långivarna och spekulanterna skulle ta smällen. De sa att de skulle omförhandla EU/IMF-avtalet... I stället för att ge sig på 20 miljarder euro i icke garanterade lån till bankerna, har regeringen låtit den vanlige medborgaren bära bördan av denna skuld. I stället för att agera i det irländska folkets intresse, agerar de i bankernas intresse.

Den nya irländska regeringen har slagit in på samma självmordskurs som den förra regeringen, rakt emot det rasande irländska folket, som har rätt att kräva folkomröstning om hela EU/IMF-avtalet. Regeringen har gjort precis som juntan av EU, ECB och IMF dikterat. Den accepterade det stresstest juntan krävde, utformat av den värsta sortens internationella spekulanter, nämligen Barclays bank, Boston Consult och penninghandlarna BlackRock. Stresstestet pekade på att 24 miljarder euro behövdes för att återkapitalisera de fyra analyserade bankerna.

Mest fick Allied Irish Bank AIB med 13,5 miljarder. Banken tillhör Inter Alpha-gruppen precis som den finskkontrollerade banken Nordea. Inter-Alpha-gruppen är kärnan i det Brittiska imperiet och City of London, som genom det irländska bankräddningspaketet räddas från omedelbar konkurs. För dem används nu irländska bankerna som "bad banks" ryggsäckar för dåliga lån likt svenska Securum i 1990-talskrisen. På samma sätt används hela eurozonen, med ECB i spetsen, som en bad bank, liksom även Brasilienbubblan och BRIK-samarbetet, dit dåliga lån kan pådyvlas.
Hela det Brittiska imperiets finanssystem är egentligen i konkurs med skuldberg som aldrig kan betalas. Endast en total omorganisation av det irländska och globala banksystemet efter förebild från den gamla amerikanska bankdelningslagen Glass-Steagall kan rädda Irlands eller några andra länders ekonomier. När bankernas berg av spekulationspapper separeras ut kan staterna slippa ta ansvar för dem, och ändå hålla igång den "allmännyttiga" delen av bankerna som sköter insättarnas konton, betalningssystemet och krediter.

Finansminster Noonan låtsades vara tuff genom att diktera en radikal sammanslagning av de i praktiken statligt kontrollerade bankerna. Men den ena av de två nya oligopolbankerna skall ledas av AIB, vilket betyder att Inter-Alpha-gruppen får ett dominerande inflytande över Irlands ekonomi i vad som närmast är en brittisk återkolonialisering av Irland.

Av de 24 nya miljarderna skall Irland själv stå för 17,5 miljarder från sin stora statliga pensionsfond, en annan del skall komma från försäljning av återstående värdefulla tillgångar i de irländska bankerna och 5 miljarder skall tas ut av de lägre prioriterade långivarna, så kallade "junior bondholders". Det är inte förvånande eftersom dessa irländska 17,5 miljarder ingick i EU/IMF-paket på 85 miljarder euro, och nu tas de ut först.

Tillsammans med de 24 nya miljarderna uppgår alla de irländska bankräddningspaketen hittills 70 miljarder euro 630 miljarder SEK, det vill säga en halv irländsk bruttonationalprodukt. Dessutom lånar nu de irländska bankerna 140 miljarder euro från ECB på veckobasis med höga räntor. Med sådana siffror blir talet om att länder skall skydda sig från bankkris genom ökade kapitalbuffertar skrattretande. Enligt de så kallade Basel III-reglerna skall bankerna till slut ha en liten krockkudde på på 7 procent av kapitalet, samtidigt som bankernas uppgivna tillgångar är flera gånger BNP och till det kommer bankernas enorma derivatspekulation och andra oreglerade skuggbanksystem. Utökningen av bankernas krockuddar är idag det huvudsakliga argumentet mot återförandet av bankdelningslagar, där spekulanter får hålla till i finansbolag som inte garanteras av staten. Den vanliga "affärs"bankverksamheten, insättarnas konton, betalningssystemet och krediter, är en ganska liten men systemviktig del av bankerna och den kan garanteras av staten. På så sätt får spekulanterna ta smällen för sina egna förluster och inte lasta över dem på ett lidande folk. Spekulationsbubblorna kan saneras ur ekonomin och kreditsystemet inriktas på att serva produktion, handel och människor istället.

Av Ulf Sandmark 05 apr 2011 09:24