Livets Villkor enligt Magritte

Magritte räknas till surrealisterna. Han laddar sina målningar med symboler. Symboler som kräver tolkningar. Ofta uttrycker hans konst den livsuppfattning han kommit fram till.

Magritte är ingen dålig konstnär. Det är inte lätt att se att han var självlärd, att han arbetade som tjänsteman och målade vid matsalsbordet på lediga stunder. Det är idéinnehållet i hans verk som gett honom hans ryktbarhet, som gör att han har blivit en av de stora i konsthistorien och även känd utanför konstsammanhang. Han uttrycker något om människan och de villkor vi lever under, och hans konst har fått förståelse och respons över hela världen.

Målningen Livets Villkor avbildar ett landskap. Alla versioner avbildar ett landskap. Det finns horisontlinjer, det finns ängar, det finns rymd, blå himmel och vita moln. Mitt i detta landskap står ett staffli. Ett fältstaffli med en duk. Duken på staffliet täcker en stor del av landskapet. Men på duken är det som skyms återskapat, så att horisontlinjen fortsätter på duken, molnen och himlen som täcks återfinns på duken, liksom ängarna. Det finns inga människor, inget påtagligt liv i duken som trots den ljusa koloriten ger ett något ödsligt uttryck.

Ett staffli med en duk uppställt i ett landskap. På duken avmålat det som täcks. Vad menar karln? Livets villkor?

Är konsten, människans återskapande av naturen, ett måste för vår existens? Är vi dömda till att uppleva naturen, till att känna inför världen? Är vi dömda till att försöka ge en egen version av vår uppfattning av det? Av världen, av naturen, av våra känslor inför livet? Är vi dömda till att tillägna oss medlen, lära oss teckna, lära oss behandla färg, tillägna oss kunnandet för att uttrycka den skönhet, den ande vi upplever i vår omvärld? Är det livets villkor? Att människan är dömd till att förverkliga sin andlighet och uttrycka sin estetik? Är det det han menar?

Konst är en form av religion. Konst erkänner andlighet och eviga värden. I konst försöker människan återge sitt innersta, sin själ. En själ som är del av ett samspel med omvärlden. Med landskapet. Människan återskapar på sitt sätt skapelsen. Gör sig till medskapare.

Jag kan inte tolka Magrittes målning Livets Villkor på annat sätt. Och jag tycker att den säger något väsentligt om livet.

Av Jan Wiberg 27 mar 2011 17:08