Omhändertagna barn får inte tillgång till skola

Att samhällets omhändertagande av barn i svåra situationer har var skrämmande dåligt vet vi sedan många år tillbaka. Uppföljningar visar att omhändertagna barn har högre självmordsfrekvens, oftare förkommer i kriminalvården och har missbruksproblematik oftare än genomsnittet. Man har också sett att deras skolgång inte prioriteras och att de sällan eller aldrig har hjälp med läxor. Många HVB-hem kommer undan med att inte erbjuda skolgång alls, och i de fall de gör det, är det skrämmande få timmar i veckan. I ett exempel hade ett omhändertaget barn fem lektioner i veckan. När skolverkets utredare frågade hur det kom sig att eleven inte fick fler lektioner, blev svaret att man sagt till kommunen att man inte kunde ge eleven fler lektioner och kommunens svar var att "det var väl ok för honom den omhändertagne".

De luckor som stora brister i skolgången skapar är ofta svåra att åtgärda i vuxen ålder, och den brist på självkänsla som följer av att man känner att man kan mindre än sina jämnåriga kan vara lika svår att läka. Låg självkänsla är också vanlig i gruppen missbrukare.

Eftersom det kan vara svårt att ge en förälders kärlek till ett barn som professionell, så har jag full förståelse för att det kan vara svårt att få dessa omhändertagna barn att må lika bra som de barn som bor med sina föräldrar under fullt fungerande förhållanden. Det kan vara svårt att åstadkomma under, men det borde inte vara omöjligt att socialnämnderna ställer krav på att våra omhändertagna barn skall få full skolgång. Det borde inte vara omöjligt att socialnämnder kräver en redovisning på hur många timmar läxhjälp som samhällets barn fått sedan sista uppföljningen.

Jag tycker faktiskt att det är socialnämndens skyldighet att se till att omhändertagna barn skall ha minst lika bra skolgång som ett genomsnittligt skolbarn och att skolgången skall vara prioriterad.


Källa: "Omhändertagna barn halkar efter i sin utbildning", artikel från Skolinspektionen.

Av Ola Lundgren 22 mar 2011 12:24