Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Pippi och Lilla My

I går blev jag kallad Pippi Långstrump
Jag vet inte vilken tanke som låg bakom
men kanske är det så.
För visst kan jag uppfattas som sprallig
fastän jag har mer spontanitet inom
som inte riktigt kommer fram.
Och kanske är jag som Pippi,
också lite sorgsen,
fast den biten syns bara
under täcket även om huvudet
ligger på kudden.

För något år sedan blev jag kallad Lilla My.
Jag frågade vari igenkänningsfaktorn låg
Njae, fick jag lite tveksamt höra
tofsen högst uppe på huvudet
svajade lika energiskt
som den lilla Muminkompisens.
Ännu en tyst minut landade
och som en vågbrytande viskning
hörde jag att temperamentet kanske
var ungefär lika.

Jag tycker inte jag är så sprallig
inte heller småtokig
även om jag kan hålla med om temperamentet,
men jag tar det som en komplimang
för jag tror det var menat så

Konstigt det där
hur jag och andra uppfattar varandra.
Vi är alla lika men ändå så olika.
Ibland hade det varit nyttigt
att försöka se sig själv genom
andras ögon, för en stund
om inte annat,
så kanske blicken inåt
hade genererat mer positivism.