Dr Åsa och SVT har fel om D-vitamin och solarier

Före detta Robinsondeltagaren och numera kirurgen Åsa Vilbäck har det populära allmänmedicinska programmet Dr Åsa i SVT. Programmet ger råd om hur man ska undvika ohälsa och om olika behandlingsformer. I programmet den 13 oktober, tar Dr Åsa oss med på en hälsoresa där hon enligt programförklaringen lär oss hur kroppen fungerar och vad vi kan göra för att kroppen ska må bra. I programmet berättar Dr Åsa om D-vitaminet och dess betydelse för hälsan. I det sammanhanget säger hon att solarier inte ger D-vitamin och att solarier bör undvikas för att de ger ökad risk för hudcancer.

Dessa påståenden är fel och det blir särskilt allvarligt när de framförs i TV av någon som utger sig för att vara expertis inom området hälsa. Att dessutom SVT vägrar att göra rättelse är anmärkningsvärt.

– TV mediet har en mycket stor genomslagskraft och allmänheten uppfattar budskap från TV som "sanna", särskilt när det framförs i program av typen Dr Åsa som utger sig för att vara samhällsnyttiga och ha expertkompetens. Deras ansvar för att ge korrekt information blir av denna anledning särskilt viktigt, menar Roland Laurent, sakkunnig hos Svensk Solarieförening.

Fakta är att det inte är någon skillnad i UV-ljuset från ett solarium eller solen. Däremot skiljer sig solljusets strålsammansättning eftersom den varierar beroende på solens höjd på himlen och breddgrader, medan solariernas sammansättning av ljus i princip är konstant.

Det finns i dag flera studier som visar att solarier vid 10 minuters solning i veckan ger motsvarande mängd D-vitamin i blodet som man normalt har under sommaren Moan et al, 2010. Även en tidigare studie på äldre personer 67-90 år visade på mer än en fördubbling av D-vitamin i blodet efter solariesolning, från 11 till 24 ng/mL, Toss et al, 1982. Även i den av WHO utgivna så kallade IARC-rapporten beskrivs en studie som visar att försökspersoner som solat solarium hade dubbelt så höga doser av D-vitamin i sitt blod som kontrollgruppen som inte solat solarium, Tangpricha et al, 2004. Ytterligare två studier pekar på att solariesolning, även begränsad sådan, markant ökar försökspersonernas D-vitamin nivå. Lovell et al, 1988, Ghel et al, 1998.

Härutöver finns heller inga vetenskapliga belägg för att solariesolning ökar risken för hudcancer Malignt Melanom. Tvärtom har de studier som haft till syfte att visa på ett samband istället visat på motsatsen, alltså att det inte finns någon ökad risk för hudcancer vid solariesolning. I en EU-finansierad studie gjord av Luxembourg Health Institute där man studerade en grupp människor i åldern 18-49 år som solat solarium frekvent och under lång tid upp till 19 år, gjordes konklusionen att "om det verkligen skulle finnas någon association mellan solarier och hudcancer så är den försumbar". En annan studie Ringborg et al, 2005 med samma resultat, visar dessutom att individer med kontinuerlig hälsosam solning har en lägre risk för hudcancer än individer med ett oregelbundet solande. Man har även gjort en studie på psoriasispatienter som solat solarium där man efter 25 års uppföljning inte har kunnat se någon förhöjd cancerrisk, Pittelkow et al, 1981.

Av Lotta Nilsson 03 dec 2010 12:04