Truffaut och Goddard – dokumentärt om franska giganter

Betyg: G
Titel: Two in the Wave Deux De La Vague
Genre: Dokumentär
Regi: Emmanuel Laurent
Manus: Antoine de Baecque
Musik: Wellington Lora Jr
Medverkande: Jean-Luc Goddard, François Truffaut m.fl.
Speltid: 93 min

Jean-Luc Godard och François Truffaut är två av den franska filmhistoriens största giganter. Vissa skulle kanske till och med kalla dem Frankrikes mest lysande regissörer. Tillsammans definierade de den franska vågen. Men 1968, i studentrevolutionernas kölvatten, blev de mer och mer föraktfulla gentemot varandra. Efter 20 års vänskap, då de närt och stöttat varandra mot det franska kulturetablissemanget, sade de upp kontakten med varandra. I Emmanuel Laurents dokumentär får man följa dessa franska visionärer från uppväxt till uppbrott.

De två kritikerna/regissörerna växte upp under helt olika förhållanden – Godard hade en förträfflig uppväxt med stor familj, husdjur och natur men Truffauts var kantad av utstötthet och fängelsevistelser. För honom blev filmen en räddning och han var till stor del självlärd. Goddard hade kanske ett mer avspänt synsätt till filmen, även om inte det förtog hans passion för den stora vita duken.

Truffaut slog igenom med på Cannes filmfestival 1959 med den kritikerrosade och självbiografiska "The 400 Blows" med Jean-Pierre Léaud, en skådespelare som också kom att bli synonym med den franska vågen. Goddards genombrott kom ett år senare, 1960, med "Breathless" med Jean-Paul Belmondo och Jean Seberg.

Laurent har gjort en djupdykning i både film- och pressarkiv för att ge en så mångsidig bild så möjligt av dessa filmikoner. Men där faller filmen platt. Om man ser X som en introduktionsfilm till den franska vågen finns det inget att klaga på – den ger en generell överblick över regissörerna, filmerna, skådespelarna och en fransk filmindustri under förändring. Visste man ingenting eller väldigt lite om Truffaut och Goddard innan är man nog ganska nöjd. Fast är man nyfiken på deras vänskap kan man fortsätta att vara nyfiken i en strut. Laurent bjuder inte på några djuplodande intervjuer, snarare är det arkivbilder och voice over.

Dessutom dyker en Scarlett Johansson-look alike upp med jämna mellanrum, hon tillför inte mycket utan sitter mest och tittar i gamla svartvita tidningar och plutar med munnen man vet inte ens vem hon är, är hon besläktad med Truffaut eller Goddard? En fransk filmstudent eller professor?

Den som faktiskt lämnar störst avtryck är Jean-Pierre Léaud, som användes flitigt av både Truffaut och Goddard och hamnade i kläm när filmskaparna gick åt varsitt håll. Han intervjuas i olika journalfilmer och säger under dessa korta ögonblick mer om Goddard och Truffaut än vad hela dokumentären i övrigt lyckas göra.

Läs mer om filmfestivalen

Av Malin Dunfors 23 nov 2010 13:04