Svartsjukans demoner

TEMA Utslag

Jag undrade för mig själv om den döda katten var ett utslag av Patriks sjukliga svartsjuka, eller om det var hans före detta som spökade i mitt liv. Med försiktighet lyfte jag katten som var stel och hade fastnat i ett uttryck av skräck. De vackra ögonen var gråa och stod ut en bit från huvudet.

När jag fått upp halva delen av den såg jag att någon brutalt slagit av ryggen, och den delen dinglade mot mitt ben. Spyan låg på lur i magen och bara längtade efter att få komma upp, men jag harklade mig och spottade ut lite saliv.

När jag förpassat katten till soptunnan utan att någon granne sett mig, skyndade jag mig in för att ställa Patrik till svars.

"Är det du som dödat honom?" Mina ord var korta och koncisa, ingen mjukstart där inte. Patrik tittade yrvaket på mig och log medan han gnuggade bort morgongruset ur ögonen. "Vad i glödheta pratar du om?" Patrik slog på madrassen bredvid sig och lutade huvudet lätt på sned. "Kom och lägg dig här en stund. Solen har ju nyss gått upp." Det svarta håret låg som ett fågelbo uppe på huvudet, och tunna rynkor syntes i ansiktet som ännu inte hunnit strama till sig. Ränder från lakanet syntes på ena kinden, och jag kom på mig själv med att kolla om hans fötter var skitiga.

"Är det du som dödat katten och lagt den på bron?" Han skakade förvånat på huvudet och liknade en fågelholk. "Va!?" På några sekunder stod Patrik vid min sida och tog tag i mina smala axlar. "Vad pratar du om? Jag har ju för bövelen sovit bredvid dig hela natten." Rösten stegrade sig mer och mer, och jag förstod att han nog var oskyldig.

Istället för att svara gick jag in i vardagsrummet och plockade upp hans mobiltelefon, satte igång den och tänkte precis sträcka över den till honom när… den piper till och ett meddelande syns: "Katten är fixad, när får jag min belöning? Puss"

Chockad stannade jag och tittade på meddelandet igen. Jo då, det stod där svart på vitt. Men vem var avsändaren? Rosenrasande skrek jag åt Patrik att packa sig ur mitt hus, och aldrig mer sätta sin fot där mer. Plötsligt förstod jag alla konstiga gnisslande, och alla trasiga krukor ute i trädgården. Någon ville mig illa, och denna någon var lierad med Patrik.

Patrik försvann med alla sina kläder och saker, och luften i huset blev mycket skönare att andas. Han hade kvävt mitt liv sakta men säkert, och ojat sig över alla olyckor jag råkat ut för. Sjukskrivning följdes på sjukskrivning och min chef hotade med uppsägning. Nu förstod jag syftet Patrik haft. Han ville ha mig hemma bakom lås och bom, utan möjlighet att träffa andra.

Av Anitha Östlund Meijer 23 nov 2010 14:08