Nyhetsankaret Jan Wallentin på SVT:s Aktuellt tyckte att han behövde en hobby och var nyfiken på hur många års skrivande av nyhetstexter hade påverkat hans språk. Han tog ledigt från jobbet och började skriva en text, som han redan hade i huvudet. Med en barnledig fru och tre barn i en trerummare på Gärdet, började han sin författarbana.
Bonniers blev intresserade och gav honom ett förskott, men ville att han skulle göra romanen till dubbelt så lång och att den skulle skrivas i hälften så snabbt tempo. Sagt och gjort, han hyrde en lya och började skriva. Han skrev första utkastet till romanen på en månad, den skulle handla om Andrées luftfärd. Jan Wallentin är även intresserad av nazistisk ockultism och konspirationsteorier.
Jan Wallentin blev inte förvånad över att romanen blev antagen, eftersom han själv tycker att det är en så underhållande historia ”att det borde vara självklart!”. Tänk er en kille, som sitter och skriver om ett manus till dubbelt så långt och med ett annat skrivsätt, såsom Bonniers krävde. Vilken målinriktning och vilket driv!
Jag skrev själv en diktsamling en gång, som hette "En kärlekshistoria", som jag skickade till Bonniers men de svarade att de tyvärr inte kunde ge ut diktsamlingen denna gång, men om jag blev lite mer personlig så. Jag svarade att jag tyvärr inte kunde bli mer personlig än så. Det var slutet på den diktsamlingen. Nu undrar jag om jag skulle ha följt Bonniers råd i det fallet? Kanske hade livet sett annorlunda ut då?
Livet kommer i alla fall att se annorlunda ut för Jan Wallentin i framtiden. Han har redan fått fetare arvode än Stig Larsson och det är ju som en saga! Förra året försökte Bonniers att sälja romanen utomlands eftersom litterära scouter hade läst den och gett goda utlåtanden. Över tio länder hörde av sig, däribland Kina, till Jan Wallentins förvåning.”En roman utan läsare som värderas till jättesummor?”, funderade Wallentin
Lars Keplers "Hypnotisören" såldes för nio miljoner kronor och det sägs att Jan Wallentins "Strindbergs stjärna" slår den summan, vilket Wallentin inte vill bekräfta. Elva miljoner, ryktas det om, för rättigheterna till Wallentins bok. Vilket drömläge!
Det pratas redan om filmatisering av boken i Hollywood. Filmen skulle kosta omkring hundra miljoner att göra och Wallentin själv tycker att berättelsen har stor potential som film. Han är väldigt målinriktad, Jan Wallentin, och jag tycker att det är upplyftande att läsa om en person med sådan självsäkerhet. Det är vad som behövs för att lyckas i vad det vara månde! Han siktar på Hollywood denne man, som själv inte vill synas speciellt mycket, vare sig på jobbet eller i media.
Nu när drömmen har slagit in är det inte första prioritet för Jan Wallentin att byta bostad, att köpa en större bostad än trean på Gärdet för familjen på fem personer, nej, han tycker det är mysigt att inte ha för stor yta att vara på. Man kommer närmare varandra då, tycker han. Däremot kan han tänka sig att flytta utomlands för en tid, med familjen. Hans fru har stöttat honom från början i projektet, så det verkar ju som om han lyckats på många plan här i livet.
Jan Wallentins debutroman handlar om att en stjärna och ett kors försvinner under ingenjör Andrées polarexpedition på 1800- talet. I vår tid hittas korset i händerna på ett lik i en gruva i Dalarna. Historikern och pillertrillaren Don Titelman dras in i jakten på stjärnan, som utgör den andra delen av nyckeln till äventyrsromanen.
Det viktigaste för Jan Wallentin har varit att underhålla sig själv när han skrev romanen och med det följer framgång tror jag, eftersom han även är mycket målmedveten med att få en bred läsekrets och naturligtvis kommersiellt målmedveten.
"Det finns väl inte en författare som inte vill att deras böcker ska säljas!" säger Jan Wallentin, på sitt Jan Wallentinskt självsäkra vis.
Av Pia Isaksson 21 okt 2010 16:33 |
Författare:
Pia Isaksson
Publicerad: 21 okt 2010 16:33
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå