sourze.se

Om jag varit du...

Ibland blir man trött på att vara den man är och drömmer sig bort till någon annans varande, men i slutändan landar nog ändå viljan i den egna sandlådan.

Jag önskar jag var som du, eller du.
Då hade livet varit annorlunda.
Kanske hade jag varit en lyckligt gift förortskvinna,
eller kanske hade jag åkt till Mallorca varje år på sommarsemester.
Det hade varit underbart att kunna ringa det där samtalet
och be någon hämta barnet då arbetet håller mig fast.
Kanske hade jag då kunnat vakna till kaffedoft
eller gladeligen tagit emot glaset rött någon
sträckte fram när dagen varit lång.
Om jag hade varit som du eller du
då hade jag kunnat klä mig vackert för någon
som gav mig en blick av kärlek.

Men nu blev jag inte som du eller du.
Jag blev "jag" med allt vad det innebär.
Jag fick ett kraschat äktenskap,
och jag fick slita för att hitta vattenytan
den där gången för några år sedan.
Jag fick en usel ekonomi för att jag ensam
drar in pengar till sommarsemestern i Eslöv.
När mina håriga ben börjar fläta sig själv
inser jag att det kanske är dags att raka dem
för min skull, inte för någon annans.
De snitsiga underkläderna är inte snitsiga längre
utan har gått över "sist-bästa-datum"
men ingen bryr sig mer än katterna.

Jag blev jag, när jag nu inte blev du.
Och på trots av allt är jag så glad för det,
för utan allt det där hade jag inte skrattat så mycket.
Jag hade inte envist vägrat ge upp
och fått iväg alla utom katterna på långa resor.
Jag hade inte arbetat hundra procent
och läst femtio, samtidigt som tonåringen
tveklöst utmanar mitt tålamod och min kärlek.
Mina danssteg på furugolvet stöter inte in i någon annans
och tiden jag värnar är bara min.
Jag hade inte besökt Almaty, Bombay eller New York
för viljorna hade varit flera och vem vet
om vi inte hamnat med megaplatt teve och
sommarsemester i Harlösas djupa skogar.
Hade jag varit du hade jag inte känt igen
mina tankar som har ett kretslopp
ingen annan förstår.
Jag hade inte kunnat känna den tacksamhet
över livets lilla guldkorn om jag inte sett
Det stora eländet.

Jag tror jag stannar hos mig själv
och tar katten under armen
och går ut över den guldgula åkern
medan barnen kokar varm choklad
med vispgrädde som elvispen sprutat
ut över halva köket.







Om författaren

Författare:
Birgitta Stiefler

Om artikeln

Publicerad: 19 okt 2010 06:25

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: