Om att ta pengar från de fattiga del 1

Jag är inte socialdemokrat, men i dessa tider är det svårt att inte tycka synd om dem. Utan att överdriva så kan man säga att det inte gick särskilt bra för Socialdemokraterna och det rödgröna blocket i valet. För första gången på decennier sitter en högerregering kvar i fler än en mandatperiod och till på köpet så har många av Socialdemokraternas tidigare väljare övergett dem till förmån till Sverigedemokraterna. Hur kunde det gå på det här sättet? Hur kunde väljarna överge det parti som en gång i tiden stod som garant för folkhemmet?

Efter år av socialdemokratiskt styre tidigare inser nog de flesta att Sverige går i en viss riktning, alldeles oavsett om det är en röd eller en blå regering som sitter vid makten. Människor känner detta i luften och på hur samhället ständigt blir lite fattigare och lite kallare. Det är som att vi alla sitter på ett skenande tåg och vi kan försöka bromsa utvecklingen, men inte stoppa den helt. Det är samhällets svaga som känner av detta och som nu har börjat leta efter nya alternativ.

Skälet är att socialdemokraterna tillsammans med sitt högeralternativ har en gemensam idé. De gillar nämligen båda att ta pengar ifrån de fattiga, och ge till andra fattiga, samtidigt som inget av partierna vågar beskatta de riktigt rika, på riktigt. Rikedomsklyftorna har under det senaste decenniet ökat markant och det finns snart ingen poäng med att hålla reda på vilket block som gjort sig mest skyldigt detta.

För detta är nämligen konsekvensen av den höga skatten på arbete som vi har i det här landet. Någon skulle kanske kunna inbilla sig att skatten på arbete i någon högre grad skulle kunna hjälpa till att minska klyftorna i samhället, men ni vet väl till exempel att de allra rikaste inte arbetar? De rikaste människorna håvar in avkastningen på sitt kapital och behöver inte röra ett finger. Och kapitalskatten är som bekant ungefär hälften av vad skatten på arbete är och den är dessutom inte ens progressiv. Förmögenhetsskatten är sedan år tillbaka avskaffad.

Så Socialdemokraternas politiska modell bygger alltså på att beskatta fattiga och ge till de som är ännu fattigare. Det kanske inte är så konstigt då om samhällets mest utsatta blir desperata och börjar dras till nationalismen och de enkla lösningarna. De redan fattiga har börjat vägra ge pengar till ännu fattigare, till exempel flyktingar, och etablissemangets fadda moralism låter inte vänta på sig.

Detta är också orsaken till varför till exempel Moderaterna har kunnat närma sig Socialdemokraterna i så pass hög grad, att de till och med kan kalla sig för "Det nya arbetarpartiet". För Moderaternas del spelar det inte så stor roll om man beskattar arbetarna eller ej, och tar de fattigas pengar för att ge till ännu fattigare. Deras rika kapitalstarka sponsorer får nämligen sin utdelning i alla fall, men arbetarrörelsen har skjutit sig själv i foten genom hög skatt på arbete och kapitalisterna skrattar skadeglatt och hjälper gärna till med illdådet.

Det enda som arbetsskatten gör är egentligen att fungera som hinder för människor som vill kunna leva sina liv i frihet. I länder som Kina, där skatten på arbete i princip är obefintlig, kan arbetslösa människor alltid ägna sig åt försäljning av varor och tjänster i billiga lokaler eller direkt på gatan, vilket faktiskt kan ge upphov till en ganska rimlig levnadsstandard. Jag har bekanta i Kina, så jag vet. I Sverige tvingas arbetslösa leva i statligt förmynderi, med en socialtjänst som läser dina kvitton och i vissa fall till och med kräver att få gå in i din bostad och inspektera. För människor i utanförskap liknar Sverige allt mer ett fångläger.

Men varför kan man då helt enkelt inte styra om skatten, så att den på allvar riktar in sig på att minska klyftorna i samhället? Varför måste man beskatta fattiga arbetare, istället för att beskatta kapitalet, till exempel genom att beskatta land och fastigheter i högre grad än man gör idag? Orsaken är att man inte vågar. Socialdemokratin har fegat ur. För om man gjorde på det viset så skulle det finnas anledning att vara rädd för att kapitalet skulle rymma från Sverige. För att behaga omvärlden och den flyktiga kapitalmarknaden så säljer Sverige sin själ. De människor som befinner sig på samhällets lägsta nivå får ta smällen.

Men jag tror att de människor som vill försvara de fattiga människornas rättigheter måste komma ihåg mänsklighetens historia. Frihet och rättvisa har aldrig vunnits genom att lägga sig platt. Många människor har offrat sitt blod för den rättvisa som vi kunde känna av under några ljuva decennier under det förra århundradet. När kapitalet hotar att flytta från Sverige, så kan man faktiskt säga "över vår döda kropp". Vi har en försvarsmakt som försvarar Sveriges territoriala självständighet, men vem försvarar Sverige ifrån utländskt kapital som i lika hög grad hotar den svenska självständigheten? Ibland är det nödvändigt att dra en gräns. Men Socialdemokraterna har aldrig gjort det och därför ser vi nu en annan utveckling där frustrationen istället kanaliseras i mer påtaglig främlingsfientlighet.

Men det är inte bara högern och vänstern som gillar att ta pengar ifrån de fattiga arbetande människorna genom arbetsskatt. I kommande artiklar ska vi prata om hur bankerna och de rika tar pengar ifrån de fattiga.

Läs del 2 av den här artikeln här.

Av Robert Wensman 13 okt 2010 10:55