Bockfesten av Mario Vargas Llosa

Jag läste Bockfesten av Mario Vargas Llosa för ett antal år sedan, efter att jag tillbringat en semester i Dominikanska Republiken, en nation som delar ön Hispaniola med Haiti. Ön är väldigt vacker och har ett underbart klimat. Som oftast, då jag rest någonstans, väcks ett intresse för destinationens historia, ett intresse som inte riktigt täcks av den lilla faktaruta som turistbroschyrerna bistår med. Jag fick klart för mig att ön hade en blodig historia av förtyck och övergrepp. Eftersom jag redan innan läst böcker av Vargas Llosa, blev jag naturligtvis intresserad av Bockfesten då den kom ut.

Bockfesten handlar om Dominikanska Republikens diktator under 30 år, Rafael Trujillo, ”Välgöraren”, kallad, som mördades under en kupp 1961. Bockfesten visar hur förtryckets psykiska mekanismer förutsätter de förtrycktas samtycke och medverkan. Det Vargas Llosa skriver om i boken är historisk belagt, vilket gör berättelsen än mer gripande. Berättarperspektivet växlar från Trujillos egna tankar till skildringar av de konspiratörer som småningom mördar Trujillo, emedan bokens huvudperson är kvinnan Urania. Hon är dotter till en av diktatorns närmaste, en av Trujillos trogna ministrar, som hamnade i onåd och sökte blidka ”Välgöraren” genom att offra sin fjortonåriga dotter. Det var vanligt att diktatorns närmaste män ställde fruar, älskarinnor och till och med minderåriga barn till hans förfogande. Urania hamnar så småningom i USA som framgångsrik advokat, men kan inte släppa sin fars svek. Hon vänder efter många år tillbaka till Dominikanska republiken för att eventuellt försonas med sin familj och försöka förstå hur man kan begå det svek hon utsatts för.

Vargas Llosa följer diktatorn och beskriver maktens instrument: fängelse, mord och tortyr, som till det yttre drabbar människor slumpmässigt. Personer som den ena dagen är diktatorns favoriter blir nästa dag utfrysta. De som blir utfrysta hamnar i ett vakuum där ingen vågar umgås med dem eller hjälpa dem. I det vakuum som en del av diktatorns tidigare favoriter hamnar gör en del precis allt för att åter tas till nåder. Det är ett sådant öde som drabbat Urania.

Bockfesten är både spännande och en bok som berör, jag sträckläste den under två semesterdagar. Uranias öde är det som mest griper tag i läsaren, men det som blir bokens största behållning är Vargas Llosas beskrivning av hur förtrycket kan bryta ner och förvrida människors moral och etiska kompasser.

Nyliberal eller tidigare kommunist, spelar ingen roll, Vargas Llosa är en av vår tids största berättare, Nobelpriset är mycket välförtjänt.

Av Leif-Arne Undvall 12 okt 2010 17:03