SD - skrämmande reaktionära eller naturlig del av utvecklingen

Hörde lite av kulturdebatten i radio, om Sverigedemokraternas syn på kulturbidragen. De refererade som vanligt till begreppet ”vanligt folk”. Huvudidén var att endast stödja svensk kultur.

Det som är bra med sådana uttalanden är att vi tvingas tänka till lite grand. Vad är svensk kultur och svensk folkmusik? Är typ Jan Johanssons ”Jazz på svenska” inom ramarna för vår svenskhet? Och hur ligger det till med våra ursprungliga polskor från dalarna, kommer de egentligen från Polen?

Just det här sammanhanget, alltså kultur och skapande och dess utövare, gör det väldigt tydligt att dess grundläggande betingelser handlar om kommunikation, folk och nationsöverskridande möten. En positiv utveckling är bara möjlig i en öppen samhällskultur där så många som möjligt har tillgång till frihet.

Ta bara den världsledande nationen USA som exempel. Vad än vi andra tycker om USA så kan vi inte förneka dess position. Och det finns ingen mer utpräglad ”multi-kultination” i hela världen.

En av förutsättningarna för USA, som vi inte kan bortse ifrån, är att landet vilar på en smältdegel av mänsklig kompetens från en mångfald olika etniska ursprung, som har lett till kontinuerlig förnyelse av landet.

Om ser till naturens grundläggande system och tittar på vatten så följer flera självklara iakttagelser. Om vi stänger in det så börjar det ganska fort att försämras. Får det flyta fritt i systemet så håller det sig friskt.

Jag har förståelse för att människor och i synnerhet unga människor blir frustrerade i t ex tider av sämre ekonomisk tillväxt och inskränkningar i försäkringssystemen, men vi skall inte i frustration låta oss vilseledas och börja organisera in oss i själstympande ofria samhällsformer. I stället kan vi ta den ekonomiska nedrustningen som utgångspunk för nya former av samarbete i nya typer av nätverk. Omställningsrörelsen är ett bra exempel liksom ”Urban farming”. En nygammal teknologi för självorganisation har också definierats och kan tillämpas för att ta vara på våra kompetenser och låta alla få plats. Den går under namnet ”Open space” och erbjuder många former för gruppsamverkan och mötesordningar.

Det finns många positiva alternativ och låt oss välkomna Sverigedemokraterna och ge dem bra sparring. De kan också komma att medverka i en positiv förnyelse även om de vid första anblicken ter sig skrämmande reaktionära. När det kommer till kritan är vi främst biologiska artfränder allesamman.

Vad vore Sverige utan tango och kebeb?

Av Kai Vogt Westling 30 sep 2010 16:07