Ravekommissionen bevis på politikers intolerans

Politiker är som bekant kulturmänniskor, som föredrar musik som bygger på akustiska instrument och poetiska texter. En musik som istället bygger på en peppande rytm som instinktivt får lyssnaren att känna sig glad och vilja dansa, skrämmer uppenbarligen dessa, ofta äldre, generationer. Sådan musik blir ett på tok för intensivt sinnesintryck för en hjärna som är van att få lustupplevelser genom att titta på drejade krukor på museum och gallerier.

Därför bestämde sig politikerna för att den nya musiken skulle motarbetas! En särskild grupp, tro det eller ej, bildades inom polisen – ravekommissionen! Officiellt legitimerade man detta med påståenden om att rave skulle handla om narkotika. Hade detta varit sant, hade det verkligen varit lovvärt att bekämpa rave, eller rättare sagt narkotikan, i den mån den fanns där. Men alla vet ju, åtminstone idag, att kopplingen mellan rave och narkotika inte är värre än kopplingen mellan narkotika och andra sorters musik, exempelvis reggae. Och motarbetar myndigheterna reggae? Nej, tvärtom sponsrar myndigheterna reggae, till exempel Uppsala Reggaefestival. Sålunda håller knappast bortförklaringen att Ravekommissionen skulle ha handlat om att uteslutande bekämpa knark! Det man bekämpade var en musikstil – musikstilen som sådan! Man bekämpade den för att man inte gillade den, och inget annat!

Men även om det hade varit så att samvariansen mellan rave och knark hade varit extraordinär, vore det fortfarande diskriminerande att primärt rikta sig in mot musiken. Som en liknelse kan vi föreställa oss att polisen skulle bilda en speciell "somaliekommission" med motivationen att man funnit statistiska samband mellan somalier och bruk av khat. Detta skulle givetvis aldrig kunna hända – och varför inte? Jo, för att i Sverige är inte alla lika inför lagen! En somalier får inte pekas ut, det är inte "politiskt korrekt" som det heter – men en rejvare går bra att peka ut, för den gruppen är inte fredad! Är du till exempel muslim, kvinna, homosexuell eller gillar reggae, så ska du enligt politikerna behandlas bättre än om du skulle vara exempelvis man, heterosexuell, eller ännu värre en sån där som gillar rave.

Föga förvånande så var det främst raveklubben Docklands som Ravekommissionen motarbetade. Denna drevs av människor med nyliberala värderingar – vilket självklart var det statens attacker egentligen riktade sig mot.

Kan det trots detta, ändå vara så att Ravekommissionen faktiskt var ute efter knark, och att den enda orsaken att de bara jagade rejvare, var att de trodde att det bara var rejvare som knarkar? Tja, för att få svaret på det räcker det om vi tittar på det som kallas Altbo. Altbo är svenska fristäder för knark, friare än ökända Christiania i Köpenhamn. Altbo är bostäder som uppförts av socialtjänsten, för skattepengar, där bidragstagare får bo och knarka helt fritt. Politikerna vill på inga villkor se några så kallade "hemlösa" på gatorna, och Altbo har blivit lösningen på detta. Många har polisanmält narkotikaförsäljningen som sker på Altbo – utan att polisen gör något! Många ungdomar har lärt sig att man kan få tag på tung narkotika genom att bege sig till en Altbo-barack. Så om det hade stämt att myndigheterna ville stoppa knarket i samhället, så hade de kunnat börja på Altbo. Men det är tydligen inte vad de vill. Makthavarnas dröm är att kunna gripa personer såsom Björn Borg eller Patrik Sjöberg när de drar en festlina på Stureplan. De vill använda sin makt för att slå till mot de som de är avundsjuka på.

Det finns fler exempel på hur politikerna använder sin makt för att skada människor de ogillar. Ta Pride-paraden exempelvis, som fått tillstånd eftersom den är homosexuell. Kan någon tänka sig att en heterosexuell parad eller fest skulle kunna få tillstånd i Sverige? Knappast, det är nätt och jämnt att heterosexuella får tillstånd att öppna porrbutik eller strippklubb, och om de gör det måste de ta beskydd av maffian eftersom polisen inte rycker ut när de angrips av feminister. Och heterosexuella fetischklubbar var först med att få sina alkoholtillstånd indragna – samtidigt fick de homosexuella behålla sina alkoholtillstånd.

Ett annat exempel: En konstnär som producerar något får bidrag av staten, men om till exempel en affärsman producerar samma sak, då kan han få fängelse åtminstone om han misslyckas med att följa någon av de många lagar som är utformade för att skada affärsmän. Ständigt avgörs dina fri- och rättigheter av vilken grupp du kan anses tillhöra. Individer existerar inte enligt statens socialistiska synsätt.

Jag hoppas verkligen att du som läser det här inte röstade, eller på något annat sätt deltog i den svenska stat där de som råkar ha makten använder den för att skada de som har en annan musiksmak – och om du röstade så hoppas jag åtminstone att du röstade på Alliansen! Dessa står åtminstone för en något mer civiliserad syn på hur en modern stat bör fungera, än vad de intoleranta socialisterna gör. Likhet inför lagen – ja tack!

Av Glenn Johansson 20 sep 2010 11:29