DEN OSYNLIGA GRÄNSEN 2

Min kropp och själ passar ej mera ihop
Cirkeln är sluten
Livet har gått varvet runt
Långsamma virus tär på mig
Barndomsvärlden framtonar i brunskala
Livet uppdelas i sina beståndsdelar
Sedan länge död men ej begraven
Ligger jag på långvården och kissar på mig

Min kropp har intagit fosterställning
Den rätta födelsetiden kommer långsamt
Steg för steg möter jag mig själv
Blicken har gått närmare
Jag kan uppge mig själv
Rensa i illusionerna
Inom mig finns en tveklös lust att finnas kvar
Min enkla överlevnadsstrategi –
Stå på, vägen visar vägen!

I mörkrummet finns tillvarons hjärta
Svaren hittas ej här på jorden
När jag tar språnget ut i nya dimensioner
Sker försoningen med det förflutna
Efter mig lämnar jag den tekniska utvecklingens gåva:
Min ensamhet

Av Mats Hägglöf 20 sep 2010 10:50