Green Zone - Put your game face on

Betyg: MVG
Titel: ”Green Zone”
Genre: Action/thriller
Regi: Paul Greengrass
Manus: Brian Helgeland och Rajiv Chandrasekaran
Musik: John Powell
Medverkande: Matt Damon, Amy Ryan, Greg Kinnear, Brendan Gleeson m.fl.
Speltid: 115 min
Premiär: DVD

Efter den amerikanska ockupationen av Irak 2003, får överste Roy Miller Matt Damon och hans patrull i uppdrag att hitta de massförstörelsevapen som rättfärdigade USA:s invasion. De utgör ett av flera Mobile Explosive Teams MET som letar efter vapen i och runt Baghdad. Teamen sinsemellan tävlar om vem som ska hitta vapnen först, filmas av CNN och bli hela världens hjältar. Verkligheten visar sig vara lite mer komplicerad än så.

Trots ihärdigt letande finner Millers MET D plus minus noll. Det är något som inte stämmer med de intelligensrapporter de får. Miller ifrågasätter rapporterna till sina överbefälhavare men blir tillsagd att Pentagon och deras man i Baghdad, Clark Poundstone Greg Kinnear, noga verifierat informationen och att allt ligger rätt till. Miller ska enbart se till att jobbet blir gjort, för hemma i USA väntar ju den amerikanska allmänheten på att äntligen få se bevis på att dessa massförstörelsevapen verkligen existerar.

Men Miller är inte den enda som anar ugglor i mossen. CIA veteranen och agenten Martin Brown Brendan Gleeson avslöjar för Miller att han haft rätt i sina misstankar - det finns och har aldrig funnits några vapen. Dessa har bara använts som ett svepskäl av amerikanerna och de allierade för att ta över landet och installera en marionettdocka som landets ledare.

Upp dyker också Wall Street Journal reportern Lawrie Dayne Amy Ryan som satt hela sin journalistiska karriär på spel i en rad artiklar där hon bekräftar att massförstörelsevapen existerar. Poundstone har fortfarande inte låtit henne träffa källan till artiklarna, en inflytelserik irakier som går under kodnamnet Magellan. Det visar sig också att Poundstone och Magellan haft hemliga samtal i Jordanien precis innan krigets utbrott. Så börjar en katt- och råttjakt efter sanningen. Frågan är egentligen, vem bedrar vem?

Denna thriller, satt mot bakgrund av ett belägrat Baghdad, bygger på Rajiv Chandrasekarans bok "Imperial Life in the Emerald City: Inside Iraqs Green Zone". Chandrasekaran, f.d. byråchef för Washington Posts Baghdadkontor, spenderade antagligen mer tid i USA-ockuperade Irak än någon annan amerikansk journalist och han ger ett avslöjande porträtt av den provisoriska koalitionsregeringen, vars högkvarter låg i den s.k. "Green Zone" vid Saddam Husseins gamla palats. Tillsättningen av L. Paul Bremer i maj 2003 var en katastrof som enligt Chandrasekaran lätt hade kunnat undvikas om administrationen tagit till vara på de erfarna irakier som fanns istället för att tillsätta Bushlojalister. Administrationen plågades av kulturella klavertramp och rutinässigt ignorerade man vad som faktiskt pågick i landet tills, som en f.d. administrationsmedlem sa, "everything blew in our faces."

"Green Zone" känns mer relevant än någonsin i en tid som denna när flera tusen sidor klassificerade dokument om kriget i Afghanistan läckts till allmänheten via WikiLeaks och där USA förlorar mer soldater än någonsin. Dessutom är Irak fortfarande en nation med stora säkerhetsproblem.

Greengrass, som tidigare regisserat Bournetrilogin, har på ett enastående och gripande sätt återskapat det kaos, den kalabalik och det politiska rävspel som rådde i den irakiska huvudstaden 2003-04. Inte minst med hjälp av de amerikanska veteranerna från irakkriget som medverkar, Millers hela MET spelas faktiskt av irakveteraner. Just blandningen av skådespelare och vanliga människor skapar en isande verklighet som bara en dokumentär kan matcha.

Matt Damon, som på sätt och vis fått sitt eget alter ego med Bourne, är Miller ut i fingerspetsarna. Det finns inte många moderna Hollywoodskådespelare som klarar av den bravaden, att helt absorberas av sin rollfigur och sudda ut sin filmstjärnestatus. Damon gör det ruggigt bra och påvisar samtidigt den dubbelmoral som de allierade soldaterna kämpar med på daglig basis, gapet mellan att hjälpa människor och att göra vad som är politiskt korrekt.

Millers tillfällige översättare Freddy Khalid Abdalla uttrycker det ganska enkelt när han säger "It’s not for you to decide what happens here," ett citat som står i stark kontrast mot Bushs beryktade "Misson accomplished"-tal.

Filmen ställer frågan, lika aktuell nu som för sju år sedan, vad händer nu?

Av Malin Dunfors 17 aug 2010 09:02