Vi måste ensamma vandra vägen

För många år sedan blev jag utsatt för brott. Brottet var grovt men ändå hade jag hopp. Jag kunde förlåta min gärningsman. Jag ville komma vidare, för mig var våldet slut! När historien kom ut i media över hela världen så var det startskottet för alla andra, de ställde korkade frågor och hade massor av knäppa åsikter om vad som hade hänt mig.

Jag fick inte välja vem inom sjukvården jag skulle träffa. Jag hade en läkare, två kuratorer och fem psykologer på tre olika sjukhus. Ingen klarade av att sjukskriva mig. Ingen förstod hur våldet hade uppkommit eller hur de skulle hjälpa mig! Samtidigt som de informerade mig om att de hade mött massor av människor som var i min situation, de hade kunskap och bla, bla, bla. Sedan fattade de inte vad jag pratade om. Det var mycket meningslöst!

Samtidigt har massor av människor kommenterat min gärningsman och hans brottsoffer mig utan att veta all fakta! Detaljerna är belagda med sekretess som inte går ut förrän om två år! Då har ärendet legat öppet i 15 år. Rättsystemet tycker det är så viktigt att folk anmäler brott, men jag har snarare fått intrycket av att de tycker brottsoffer är jobbiga! Dessutom har de vetat om gärningsmannens förehavanden flera år innan min anmälan, utan att ha gjort något åt det. Jag har försökt anmäla gärningsmannen tidigare, men blev inte trodd!

Samtidigt vill de att jag ska ha hopp i dessa situationer. Det är helt otroligt! Nu är det tydligen dags för mig att gå vidare i livet. Folk har föreslagit att jag ska undervisa i mina erfarenheter som brottsoffer. Varför då? Brottsoffermyndigheten och Brå forskar på det här och de lyssnar ändå inte på mig. Prata inför regeringen? Aldrig! De tycker att sjukskrivna ska gå på slottspromenad för att läkas, så deras IQ ger jag inte mycket för. Folk har även föreslagit att jag som brottsoffer ska hjälpa andra människor som har det svårt. Men jag är inte utbildad terapeut/psykiatriker/psykolog/kurator! Jag har noll intresse av det. Och varför skulle folk vilja gå till kvacksalvare!? För det är jag om jag skulle erbjuda mina tjänster och ta betalt för det. Och vem vill jobba gratis? Vill du? Jag har i alla fall inget intresse i det. Jag skulle tvingas att lyssna på andra människors problem, jag vill inte! Jag har haft nog med skit.

Jag håller med Buddha 548 f. Kr död 483 f. Kr.

"Ingen kan rädda oss, utom oss själva!
Ingen kan och ingen kommer att rädda oss!
Vi måste ensamma vandra vägen"

Av Perla L 10 jun 2010 10:53