Så långt får du gå för att skydda dig

Maria Sågå frågar med en artikelrubrik "Hur långt får man gå för att skydda sig?" Denna artikel föranleds av en händelse där ett rånoffer jagat upp ett par rånare och kört på den ene av dem med bil. Maria frågar: "Ska man verkligen tillåta att någon rånar en, utan att på något sätt reagera och agera?"

Svaret på den senare frågan är: givetvis får man agera, men du får inte göra precis vad som helst med motiveringen att du är ett brottoffer. När du utsätts för brott och du försvarar dig så måste du troligen utföra en handling som i normala fall räknas som ett brott.

– Om någon hotar att slå dig måste du kanske slå tillbaka.
– Om någon vill tränga sig in i din bostad måste du kanske använda våld för att hindra dem.
– Om någon försöker döda dig måste du kanske döda den personen för att hindra detta från att ske.

Detta räknas som misshandel och dråp/mord, i normala fall. Men självklart är inte lagstiftarna så hjärtlösa att de fäller dig för detta. Det finns undantag skrivna för självförsvar. Detta kallas "nödvärn".

Kaptiel 24 i Brottsbalken lag 1962:700, det vill säga den lag som beskriver vad brott är för något, talar mycket noga om när man befinner sig i nödvärn eller nöd och vad man då får göra som man i normala fall inte får. Paragraferna 1, 4, 5 och 6 går igenom detta:

Rätt till nödvärn föreligger mot:
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

I någon av de ovanstående situationerna har du rätt att agera i nödvärn. Vad får man då göra i nödvärn? Lagtexten säger:

"En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig."

Sagt på lite mer ledig svenska så står där: "Om du befinner dig i nödvärn får du vad som helst, så länge som det du gör inte är överdrivet i förhållande till vad som nu händer dig." En annan formulering brukar vara "det våld nöden kräver". Med foruleringen "kräver" så brukar man avse att du inte hade andra möjligheter som utgjorde mindre fara/skada än det du nu gjorde. Exempelvis så kan det inte anses ha krävts att sticka en kniv i magen på något för att denne står och förolämpar dig. Visst, du är utsatt för brottet "förtal" alternativt "förolämpning", men det krävs inte att du knivar ihjäl något för att få stopp på det.

Formuleringen "uppenbart oförsvarligt" är mycket generös. Den ger tämligen stora marginaler till brottoffret. Vidare är det brottsoffrets tolkning av situationen som gäller så länge det inte är uppenbart att denne ljuger om vad han/hon trodde gällde. Detta kallas "subjektivt nödvärn" eller "putativt" dito. Paragraf 5 är det som ger rätt till civikurage. Den säger att alla som hjälper den som befinner sig i nödvärn har samma rättigheter som den angripne.

Så varför är nu göteborgaren som körde på rånarna misstänkt för brott? Först skall noteras att han bara är misstänkt. Han har inte blivit fälld än. Men vidare måste sägas att köra på någon med bil ! är liktydigt med grov misshandel, kanske till och med dråpförsök. Så att handligen är straffbelagd är det ingen tvekan om, och därför skall handligen anmälas till polis.

Frågan är istället om han nu har rätt att slippa ansvar för handlingen enligt Brottsbalk, 24 kapitel, 1 paragraf.

Han kan inte få ansvarsfrihet enligt punkt 1 ovan, därför att själva brottet redan var överståndet. Rånet var fullbordat och han befann sig inte längre i överhängade fara för ett brottsligt angrepp. Han har istället hunnit ta sig till en bil, och jagat ifatt rånarna. Detta gör att punkt 1 inte gäller, därför att så fort hotet försvinner så försvinner också nödvärnet som punkt 1 ger.

Punkt 2 kan eventuellt komma i fråga: att han försökte återta det stulna, och rånarna försökte kanske hindra honom. Men att köra på någon med bil är mycket farligt. Offret riskerar rånarens liv, eller allvarlig kroppsskada, bara för att få tillbaks prylar. Är detta motiverat eller är det överdrivet?

Jag kan inte avgöra det ifrån de knapphändiga uppgifter jag har. Det får förundersökningen och sedan det eventuella åtalet visa.

Det dyker ofta upp artiklar som Maria Sågås när brottsoffer själva blir misstänkta för brott. Upprörda debattörer menar att lagen måste vara fel eftersom brottsoffer blir misstänkta för brott. Men det man måste komma ihåg är att även om lagen ger dig stora rättigheter att agera och försvara såväl dig själv som andra så är denna rätt inte oändlig. Det finns en gräns, och när man passerar denna gräns så är ursäkten "Ja men jag var ju ett offer" inte längre giltig.

Så hur långt får du gå?

Du får gå så långt som du tror att det krävs, och lite till, för att skydda dig själv och andra, men inte mer än så.

Av Michael Karnerfors 10 jun 2010 18:07