Hur långt får man gå för att skydda sig?

Under rubriken "Rånoffer körde på rånare" tisdag den åttonde juni kunde man på text-tv läsa följande notis:

"En man vårdas med allvarliga skador på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg efter att ha blivit påkörd av sitt eget rånoffer i Borås. Två män rånade en annan man och åkte sedan iväg på varsin moped. Då tog offret upp jakten i sin bil och körde på den ene, uppger AB.se. Rånoffret är nu misstänkt för grov misshandel, den skadade mannen misstänkt för rån."

Ordet "civilkurage" dyker upp i mitt huvud. Och frågan om hur långt man ska få gå, när man utsätts för en orätt handling av någon annan part. "Civilkurage" finns inte med i Svenska Akademins ordlista, men det är mycket tal om att gränserna ska utvidgas vad gäller detta, att man ska få rätt att gripa in i större omfattning än i dagsläget. Ja, det verkar inte vara alltför avlägset att man verkligen ska bli tvungen att ingripa! Men tänk om det till och med föreligger fara för ens eget liv, tänker jag då.

Kanske civilkurage endast handlar om att skydda andra vid fara för deras liv? När det är en själv som är offer – vilka rättigheter/skyldigheter bär man då på? Ska man verkligen tillåta att någon rånar en, utan att på något sätt reagera och agera?

Just i det nämnda exemplet kanske det var att gå till överdrift att köra på rånaren eftersom offret nu misstänks för "grov misshandel" vilket kan ge lägst ett år, och högst tio års fängelse enligt 3 kap 6§ brottsbalken. På Wikipedia kan man även läsa om brottsrubriceringen:

"Vid bedömningen av om misshandeln är grov, ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller i övrigt visat särskild hänsynslöshet eller råhet."

Av Maria Sågå 10 jun 2010 09:49