Möjligheter inte murar

Igår firades Sveriges nationaldag. En dag då människor förenas runt de nationella symbolerna och viftar med den blågula fanan så mycket vi orkar. Att vara stolt över sitt land är förstås inget fel. Det finns mycket i Sverige att vara stolt över, men också en hel del att skämmas över.

Vi gröna har en vision om en värld där människors rättigheter inte är beroende av i vilket land de råkar vara födda - en värld helt utan gränser.

I Sverige talas det ofta om att det är "den misslyckade integrationspolitiken" som ligger bakom "den ökade främlingsfientligheten". Detta mantra har upprepats under flera decennier av politiker både till höger och vänster. Visst finns det problem i den svenska integrationspolitiken, men genom att beskriva problemen som "invandrarproblem" så maskeras de verkliga problemen som till exempel fattigdom, strukturell diskriminering och bostadsbrist. Tyvärr skuldbeläggs invandrare individuellt för samhällets misslyckanden.

Främlingsfientligheten ökar inte i Sverige. Den minskar. Allt färre svenskar tycker att det finns för många invandrare i landet. Ändå har den svenska migrationspolitiken blivit alltmer restriktiv sedan 90-talet. Den nuvarande moderatledda regeringen satsar resurser på att öka utvisningarna och avvisningar, bygger svenskledda flyktingläger för ensamkommande barn i Afghanistan och Somalia och vill försvåra för familjer att återförenas.

Utvecklingen kan tyckas paradoxal: å ena sidan blir människor allt mindre inskränkta och främlingsfientliga, å andra sidan kvarstår en utbredd diskriminering mot invandrare, främlingsfientliga partier vinner ökat stöd åtminstone i delar av landet och regeringens asylpolitik blir allt hårdare. Hur går detta ihop?

En mer restriktiv politik riskerar att slå undan benen för den öppenhet och förståelse som vi alla förknippar med Sverige. En mer restriktiv asylpolitik förskjuter den politiska debatten i en mer främlingsfientlig riktning. Partiers försök att slå undan benen för främlingsfientliga partier genom att anpassa retoriken eller politiken efter dessa är kontraproduktiv. Det kommer bara leda till ett kallare samhälle. Detta är en utveckling som det är hög tid att vända på.

Sverige har nyligen fått kritik från FN:s människorättsråd för för långa förvarstider, de ökade hatbrotten, diskrimineringen, islamofobin och antisemitismen. Invandring beskrivs i Sverige ofta som problem och invandrare omnämns i negativa termer.

Vi gröna är nationalisternas ideologiska motpol. I en tid där de etablerade partierna i allt högre utsträckning använder sig av de främlingsfientligas problembeskrivning är det som mest viktigt att stå upp för medmänsklighet och människors lika rättigheter.

Självklart är visionen om en värld helt utan gränser något som ligger långt fram i tiden.

Men redan under nästa mandatperiod kan vi ta viktiga steg framåt:

- Fler måste få stanna och färre utvisas. Den nuvarande asylpolitiken är alldeles för restriktiv.
- Mer resurser behövs till antidiskrimineringsbyråer och ökade möjligheter att driva diskrimineringsmål i domstol.
- Ökad arbetskraftsinvandring är ett måste för Sverige om vi ska klara framtidens demografiska utmaningar. Bristen på arbetskraft kommer att bli påtaglig inom en rad sektorer när antalet pensionärer ökar kraftigt de kommande åren.
- Flyktingmottagandet måste förbättras så att de asylsökande får en dräglig tillvaro och asylprocessen kortas utan att vi tummar på rättssäkerheten för den asylsökande.
- Inga kommuner ska kunna neka att ta emot ensamkommande barn om exempelvis Vellinge gjort under många år i Skåne.
- Miljöpartiet kommer att driva kravet på amnesti, eller en regularisering, för papperslösa i Sverige.

Vad säger de andra ungdomspartiledarna?
Klicka här!

Av Maria Ferm 07 jun 2010 10:36