Du tog med mig
ner i ditt mörker
utan att fråga först.
Jag släppte
min livsglädje
och mitt skratt.
Förlamning blev
en daglig aktion
utan vidare mål.
Mina toner försvann
med steg som
letade efter rytmen.
Jag förstod inte
då mitt inre
inte har erfarenheten.
Skam och skuld
intog din sfär
och ballongen sprack.
Jag har haft mitt mörker
och kan bara
stå dig bi i ditt.
Kärleken är evig
men vissa slagfält
är våra egna.
Jag måste hitta
tonen och rytmen
så jag kan visa vägen.
Den som kallas
livet, glädjen och
självrespektens väg.
Av Birgitta Stiefler 29 maj 2010 12:54 |
Författare:
Birgitta Stiefler
Publicerad: 29 maj 2010 12:54
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, inte, mitt, mörker | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå