Förbudshysteri löser inga problem

Jag undrar vad man har för syn på livets realiteter när man tror att bara vi förbjuder något så är problemet löst? Ibland får jag en känsla av att hälften av vår lagstiftning är tillkommen av en och samma anledning, nämligen politikers vilja och önskan att, som det heter, "gripa in och vidta åtgärder." Detta parat med en ytterligare önskan om att till nästa val kunna visa väljarna konkreta resultat har bidragit till den fullständiga flod av lagar som vällt fram ur riksdagshuset under många år nu.

För vilken konkret åtgärd kan väl vara bättre än att stifta en lag? Lagen måste följas och gör man inte det så ska man straffas och följer man ändå inte lagen så ska man straffas hårdare. Hur tycker ni att det har gått? Fungerar modellen? Tog sexköpen slut eller har narkotikaanvändandet försvunnit? Fildelandet försvann inte heller 090401. Det kan vara bra att komma ihåg att bara för att något blir osynligt behöver det inte ha försvunnit.

Denna övertro på förbud riskerar på olika sätt att förvärra problemen genom att man helt enkelt utgår från att de i och med den vidtagna åtgärden nu är lösta. Detta riskerar även att sätta hinder i vägen för att andra, mer riktiga, åtgärder utvecklas och sätts in. Lagstiftning kriminaliserar stora grupper och detta är i sig stigmatiserande och får även sociala konsekvenser.

Ett belysande exempel finns i den lag som nu är på gång och som gäller drogtester av minderåriga. Med den lagen så lyfter man bort ansvaret från socialtjänsten och föräldrarna när det gäller eventuellt narkotikabruk. Polisen tar över och hanterar barnen och alla föräldrar borde allvarligt ställa sig frågan om detta verkligen är vad de önskar.

Om inte så finns ett utmärkt tillfälle att nu i valrörelsen ställa politiker mot väggen och att tala om att den lagen inte är något vi önskar eller behöver.

Av Michael Gajditza 28 maj 2010 08:43