Fallet Billy Butt - ett märkligt exempel på hur rättsamhället fungerar

Igår kom beslutet från Högsta domstolen om Billy Butts tionde resningsansökan. Det blev avslag. För den oinvigde kan det tyckas märkligt att Billy Butt verkar viga sitt liv åt att få upprättelse för domen som för 17 år sedan gav honom fem års fängelse för våldtäkt i nio fall och försök till våldtäkt i ett. "Varför går han inte bara vidare", undrar väl många. "Han har ju erkänt att han utnyttjade sin position som skivbolagsdirektör för att få unga tjejer i säng, så vad är det han vill med att ständigt försöka få domen uppriven?", undrar andra.

Tre år avtjänade Butt på Malmöanstalten innan han återfick friheten. När han väl kom ut var det till ett liv av stängda dörrar. Vem vill ha en kompis eller kollega som har suttit i fängelse, dömd för nio våldtäkter?

Men även utan att fördjupa sig för mycket i saken finns det några väldigt tydliga frågetecken som sticker ut och som förklarar Billy Butts agerande. Butt har, som sagt, erkänt att han var en första klassens skitstövel som lurade unga drömmande tjejer i säng med löften om skivkontrakt. Men det är faktiskt inte olagligt att lura någon till sex genom att säga "Sov över hos mig så ska vi prata om dina drömmar sedan." Tjejerna var myndiga med egen vilja och förmåga att själva bedöma situationen. Om tio tjejer som har blivit utsatta för att luras i säng på det viset, gaddar ihop sig och anmäler lurendrejaren för våldtäkt, finns det anledning att ifrågasätta det då? Självklart. Det måste ju framstå som glasklart för var och en att sannolikheten är stor att tjejerna vill hämnas. Det är ju den perfekta hämnden på personen som de tyckte hade tagit popstjärnedrömmen ifrån dem. Det finns ju inga vittnen! Det är inte svårt att föreställa sig euforin tjejerna måste ha känt när den här möjligheten stod klar för dem. "Jamen, kan vi verkligen göra så. Han tvingade ju oss egentligen inte", kanske någon av dem argumenterade. "Men var han en skitstövel eller inte, som lurade oss i säng fast han inte alls hade några planer på att hjälpa oss med våra karriärer?", svarade kanske någon annan. "Nej, du har rätt. Han ska fan få. Vi sätter dit honom. Han får smaka på sin egen medicin", konstaterade de kanske och lämnade in sina anmälningar.

Rätten beslutade sig för att tro på tjejerna, med motiveringen att det förefaller osannolikt att så unga tjejer ska vilja ha sex med en tjugo år äldre man och därtill en man med ett så "särpräglat utseende".

Är det konstigt att man ifrågasätter en domstol som fattar ett beslut med den motiveringen? Nej. Hur konstigt är det att en ung tjej vill ha sex med en äldre man som kan ge henne berömmelse? Inte konstigt alls, tycker jag, det låter snarare helt naturligt. Och "äldre man" i det här fallet var ju en kändis från nöjesbranschen som figurerade på kvällstidningslöpsedlarna var och varannan vecka. Självklart vill en ung tjej som vill göra nöjeskarriär hoppa i säng med honom. Och "särpräglad utseende"! Jag tycker närmast att det räcker med att det står så i en dom från en modern svensk domstol, för att rättegången måste tas om. Får det finnas rasism i ett svenskt domslut? Det undrar jag.

Med sina tio resningsansökningar har Billy Butt haft ambitionen att inkomma med ny information som bekräftar hans försvar, att tjejerna inte blev våldtagna, utan bara lurade i säng med ett falskt löfte. Hittills har var och en av resningsansökningarna inte räckt för att ompröva domen, dvs av den grupp jurister som har bedömt varje resningsansökan har inte tillräckligt många hittills ansett att man borde bevilja resning. Nu skriver fd justitiekanslern Göran Lambertz i gårdagens beslutet om avslag, att hade Billy Butt i en och samma resningsansökan kommit in med all den nya informationen som han istället har kommit in med fördelat över tio resningsansökningar, så skulle resning beviljats i målet och man hade alltså då omprövat den tidigare domen. Men, säger Lambertz, som nu är justieråd i Högsta domstolen, som det nu är kan domstolen bara i sitt beslut ta hänsyn till vad som var nytt i den senaste resningsansökan, så det blir ingen resning i målet.

Alltså, förenklat, meddelar Högsta Domstolen att "det verkar som att Billy Butt kan ha varit oskyldig till de våldtäkter han har blivit dömd för, men det kan vi tyvärr inte göra något åt."

Hur rättssäkert känns det?

Av Carl Olof Schlyter 28 maj 2010 13:45