Nu kan inget gå fel!

- Så då är ni med på det? Våra lånade saudier kapar planen, kör dem in i byggnaderna, sedan spränger vi dem, och sedan kan vi starta krig, ok?

- Wait, wait... hold on... det är några detaljer här.

- Vad nu då?

- För det första: hur många var det meningen skulle känna till det här?

- Inte så många. NIST och FEMA så klart. Uhm... FBI och CIA får ju se till att vara med på det hela så att de kan spela dumma. Och så kaparna. Uhm... spängmedelsexperterna likaså. NSA... eh, är det någon som vet vad NSA gör?

- Näe... det håller till för sig själva... mysko typer. Ingen litar på dem ändå, vi kan lämna dem utanför.

- Ja men bra, då blir det inte så många... bara någonstans mellan 100 och 2000 människor som känner till detta.

- Eh, va?! Vänta nu här... så många inblandade, och du är säker på att ingen kommer att skvallra?

- Visst! Inget kan gå fel där.

- Ok boss... nästa fråga. Vad händer om sprängmedelsexperterna blir upptäckta när de ninjar runt på kontoren med några ton sprängmedel, kilometervis med kabel, utlösare med mera?

- Ingenting? De kan inte bli upptäckta. Det kommer att gå som smort, inget kan gå fel där!

- Jo men om de nu *blir* upptäckta och polisen blandar sig i det hela?

- Jo men då skyller vi på saudierna.

- Hur så, har du tänkt att låna över saudiska sprängexperter eller?

- Näe.... duh, hellooooo! Vi tar våra egna så klart. Vi kan... öh... vet inte, typ hänga på dem lösskägg?

- Jag vet inte jag...

- Nonsens, inget kan gå fel!

- Ok... då var det en frågan om tajming. Vi väntar alltså på att planen flyger in i tornen... jo förresten, skulle det vara helt våra egna gubbar ombord på planen?

- Näe, bara kaparna.

- Ok, men om de upptäcks vid boardingen då och de får lämna ifrån sig mattknivarna? Eller att passagerarna överrumplar dem, eller piloterna låser in sig?

- Näe... kan inte ske. Kapningarna kommer att gå helt som smort! Inget kan gå fel.

- Ok, för... alltså, annars så kommer det att se *djävligt* skumt ut om bara ett plan kommer fram till tornen, men båda rasar.

- No sweat. Sprängaren vet att han skall bara ta torn som träffas av flygplan.

- Men vad gör vi med sprängmedlen i det kvarvarande tornet då? Folk kommer ju att ha gått fullständigt apeshit och krylla däromkring. Hur har du tänkt att få *bort* allt sprängmedel.

- Det löser sig... inget kan gå fel!

- Fine fine... tajmingen då. Det kommer alltså att bli så att planet kraschar i tornet... och då *pang* drar vi laddningarna. Och sedan...

- Whoa... hold the phone! Fel fel fel... vi *väntar* i en timme, kanske en och en half först. Sedan spränger vi klabbet!

- What?! Varför då?

- Jo typ... bara för att liksom! Jo, jo nu minns jag hur jag tänkte. För då hinner fler TV- och videokameror att komma dit och filma allt från alla tänkbara vinklar, ser skitsnyggt ut på TV!

- Men... *spränga* skiten? Det hörs ju mil bort när man gör så, och sådant syns alltid. Och du vill att halva New York skall stå där och lyssna och se på det hela?!

- Ah men va fan, var inte så neggo! Tänk postitivt! Sprängarna får fixa det på nåt sätt. Det blir bra ska du se, inget kan gå fel!

- Jo men... en timme... då hinner ju folk fly ur bygganderna. Har vi otur och nödutgångarna fortfarande funkar så kanske vi inte tar mer än ett par hundra.

- Ja?

- Var det inte meningen vi skulle klippa så många som möjligt för att garantera att folk skall bli förbannade?

- ...

- Sir? Ja just ja... en sak till: enligt anteckningarna skall det smälla vid omkring klockan 9?

- Ja är det nå fel med det eller?!

- Tja, folk har knappt kommit till jobbet då. En till två timmar senare så kommer det att vara smockfullt, med 50 000 pers arbetande och minst en så där 10 000 - 30 000 besökare. Det tar typ fyra-fem timmar att evakuera en byggnad då. Alltså, vi skulle inte ens behöva spränga klabbet då så...

- Skit samma! Vi gör som jag har sagt nu! Inget kan gå fel!

- Ok, ok... en sak till bara.

- Now what?!!

- Jo, WTC 7... varför tar vi den? Enligt planen så skall vi alltså låta den byggnaden stå i några timmar, så att den hinner evakueras, och *sedan* spränga den, när WTC 1 och 2 redan chockat skiten ur alla människor.

- Åh... det är bara på skojs skull. För att få alla byggnader. Jackpot liksom. For teh lulz!

- For the... what?

- Lulz!!

- ...?

- Never mind, jag såg det på nätet! Skitkul ju.

- Men vad var cover storyn där då? Det var inga flygplan inblandade vad jag vet.

- Nej, alltså... det vi gör är att hoppas på att WTC 1 ramlar på WTC 7 och tänder eld på det... sedan får det stå i några timmar och pyra så att allt bränns ut. Och då! fjuttar vi på den. Huh, visst är det en smart plan, huh, huh?! Whos yo daddy now!

- Men hur vet du att WTC 1 kommer att ramla på WTC 7 och tända eld på det?

- Det är sånt man typ ba vet som president. Tro mig... inget kan gå fel nu pojkar!

- Och risken för upptäckt när vi apterar *ännu* en byggnad för sprängning.

- Not a problem... lita på mig gubbs! Ok, var det inget mer? Ok, då kör vi boys. Nu kan inget gå fel! Yeeeeehah! Om fem år badar vi i olja!

- Är du säker på det?

- Visst... frågar bara pappa hur man för krig mot Irak. Han vet bäst.

- Och du är säker på att den här planen är idiotsäker? Ingen chans att något går snett, att någon upptäcker det, att ingen skvallrar eller åker fast, och att sprängarna absolut perfekt kan härma tre byggnader som faller av andra orsaker än sprängning?

- Of course! Det är en 100 bombsäker plan. Nu kan inget gå fel!

Av Michael Karnerfors 21 maj 2010 23:03