"Mary & Max" – Ljust och hoppfullt om ensamhet

Jag hade väl aldrig trott att jag skulle sätta mig och lovorda en film med lerfigurer. Jag hade inte valt att gå på en animerad film själv. Nej, det är inte nått jag är intresserad av. Men jag blev övertalad och är glad för det. Ibland kan man bli alldeles glatt överraskad om man går på någon annans linje...

"Mary & Max" är ett leranimerat drama baserat på verkliga händelser. Filmen hade kunnat bli tung med sina teman – ensamhet och annorlundaskap, men den har en humoristisk ton och blir aldrig tung även om den griper tag och berör. Det finns ett ljus i mörkret och hopp dramatiken. Det är animatören Adam Elliots första långfilm, och han har gjort fantastisk filmpärla väl värd att titta på för alla om än inte för de allra minsta barnen. Det är en alldeles underbar berättelse som fascinerar och berör! Ja faktisk, jag trodde aldrig jag skulle säga att jag berörs av en lerfigur.

Leranimationerna är gråbruna i tonen men fantasifulla och detaljrika med ett härligt levande minspel och berättelsen har en hel del poänger och infall. Historien utspelar sig på 70-talet. Mary är åtta år, en ganska ensam flicka som bor i Australien med sin alkoholiserade mamma som snattar och en pappa vars hobby är att stoppa upp döda djur han hittar vid vägkanten. Mary, som inte har någon att vända sig till med sina funderingar bland annat om var barn kommer ifrån, hittar en dag ett namn och adress i en telefonkatalog och bestämmer sig för att skriva till en Max i New York.

Brevet kommer till Max som är en ateistisk jude, en tjockis i träningsoverall, med utstående öron och påsar under ögonen. En rädd man som lider av Aspergers syndrom och har svårt att förstå sina medmänniskor och omvärlden. Han har gjort en egen uppfinning "chokladvarmkorven" – en chokladkaka i korvbröd som han gjort sig själv till storkonsument av, speciellt på väg till sitt möte en gång i veckan med anonyma översättare. Max är i 40-årsåldern, också ganska ensam. Han bestämmer sig efter noggrant övervägande för att besvara brevet och en osannolik vänskap uppstår mellan dem. Deras vänskap sträcker sig över 20 år. De delar med sig av små hädelser i sina gråa liv, matvanor, besvikelser och drömmar. Träffsäkerheten är stor, filmen speglar en del livsval vi kan känna igen oss i.

Mary och Max är två ensamma missanpassade människor och filmen handlar om utanförskap, men den har en ljus ton och ja mycket värme. Husen utanför Max lägenhet i New York är dramatiskt fantastiska. Det finns mycket detaljer att titta på i "Mary & Max" och den väcker helt klart en del tankar.

Filmen är som en spelfilm, lång, en och en halv timme, men även om det inte är någon snabb actionfilm så tycker jag tiden gick väldigt snabbt. Gå och se den säger jag bara, du kan bli positivt överraskad om du som jag inte är något för animerad "barnfilm". Det är inte alltid saker och ting är vad vi tror att de är.

Filmen hade premiär 7 maj 2010.

Av Bente Wikman 14 maj 2010 09:55