Under ett träd som tänker

Under ett träd som tänker ligger en ekoxe och tar en middagslur. Ännu har värmen inte kommit på allvar. Hon är sen i år.

- Ack så liten krabat den där oxen ändå är, tänker trädet. Fast det sägs att han under skalet har gyllene vingar av nyspunnen silkestråd.

Ekoxen själv slumrar djupt i sin lur och drömmer om värmande sommardagar. Små ilningar får hans skal att skälva. Träder som tänker låter ett löv från en av de nedersta grenarna singla ner mot marken och den slumrande oxen får strax ett nyskakat täcke över sig.

- Tänk han kan inte sova på rygg, resonerar trädet för sig själv. Oxe som han ändå kallar sig, men han har bara en sovsida. På andra hållet går det inte alls. Inte alls.

- Vi träd har ingen sovsida, säger en av björkarna som står i trädklungan bredvid.

Ekoxen vaknar från sin lur och kryper fram under sitt täcke. Trädpratet stannar helt upp. Oxen skakar på sig och drar sig ut mot ett grönt grässtrå på den öppna markytan. Han ser ut att göra sig redo. En antydan till spricka blir synlig i det svarta glänsande skalet.

- Ska han flyga mån tro, viskar trädet som han har sovit under.
- Schh... svarar björken.

Bara på några få ögonblick breder de gyllene vingarna ut sig och skogens alla trädögon följer honom med sina blickar när han lyfter från marken. Det surrande, vibrerande ljudet av vingar får dem att le.

- Precis så låter sommaren! ropar trädet som tänker.
- Ja, det kittlar ända ner i mina smårötter.
- Titta, han flyger riktigt högt den där krabaten.

Trädet som tänker följer honom med blicken. Det sträcker sig i kronverkets grenar när han kommer riktigt högt. De gyllene vingarna ser på avstånd mest ut som ett gnistrande mångrus. Litet, nästan inte synbart.

- Magiskt, säger trädet högt.
- Ja, magiskt, suckar björken.

Sommarsolen står högt på himlen och medan den riktiga värmen ännu dröjer, korsar ett förbipasserande flygplan hans bana och gör långa vita linjer där uppe över det blå.

- Märklig silkestråd, hur långt kan den räcka? undrar de båda träden, men ingen av dem säger något högt.

Bara ett litet grönt lövtäcke på marken vet svaret på hur långt den räcker. Hon ligger tyst och stilla med ett leende. Oxens sovbädd känns ännu varm och hans besök kommer de att tala länge om här bland träden som tänker.

Av Gun Lundberg 12 maj 2010 10:21