Attitydproblem

Tomas var en man som vräkte ur sig nedsättande och ironiska kommentarer om det mesta, men de senaste åren hade det blivit på bekostnad av Ella.

Ella och Tomas hade haft en underbar dag på stranden med sol och bad i massor. Nu var de på väg hemåt hand i hand och Ella kände vibbar av åtrå från sin man som just nu gick och talade i telefonen. "Ja men då säger vi så, klockan sex, vad kul! Nu skall jag och min feta fru ta oss hemåt. Vi har varit på stranden idag. Men vi syns ikväll då. Hejdå!" Alla heta bubblande känslor dog i Ella när hon hörde honom prata och när han lagt på drog hon sig undan utan förklaring. "Nu stumpan går vi hem och har det lite mysigt." Tomas gick visslande lite före Ella och vände sig då och då om för att skynda på henne.

När de kom hem smekte han av henne kläderna redan i farstun och hon tände trots sin motvilja när han pockade på att gå till sängen. Ella kände sig fet och fläskig och skylde sin mage med täcket. "Snälla Tomas kan du inte dra för rullgardinen?" Han gjorde som hon sade och kröp sedan fram på täcket likt en tiger på jakt. Plötsligt bet han tag i täcket och drog det snabbt av henne. Blixtsnabbt greppade Ella tag i det och dragkampen var igång. "Men Ella gumman, kom igen nu jag vill bara se din vackra kropp." Tomas drog sakta med sin hand över hennes bröst och närmade sig underlivet… "Så vacker… min älskade prinsessa." Inuti sitt huvud hörde Ella en annan röst. "Min feta fru och jag, min feta fru och jag, min feta fru och jag…" Om och om igen, i olika tonlägen men med rösten hade samma innehavare. Hon blundade hårt och kände något vått i ögonvrån. Var det så Tomas såg henne? Stor och fet? Varför hade han då gift sig med henne? Var det därför han inte ville ha barn? Var hon bara en tillfällig kvinna i hans liv i väntan på den rätta, perfekta? Frågorna hopade sig i Ellas huvud och hon kände att hon ville stänga sig för honom, och slog ihop låren med en smäll så att hans huvud hamnade emellan. Ilsket men samtidigt frågande tittade han på henne. "Vad i helvete gör du? Är du inte riktigt klok?" Med lite mjukare röst fortsatte han "Var det inte skönt? Var jag för hårdhänt?"

Ella satte händerna för ansiktet efter att ha dragit täcket över sin kropp. Gråten kändes skön och rensande, och hon kände en avoghet mot honom som antagligen skapats av alla raljerande kommentarer genom åren. Tomas var en man som vräkte ur sig nedsättande och ironiska kommentarer om det mesta, men de senaste åren hade det blivit på bekostnad av Ella. Gråtande gick hon igenom de senaste tre veckornas konstanta påhopp och kände att det kanske var bättre att de separerade, i alla fall för en tid. Hon slog av sig hans omfamning och vände sitt rödögda tårfyllda ansikte mot honom. "Jag vill skiljas. Du trampar på mig och nedvärderar mig inför våra vänner. Det är inte okej!" Det sista skrek hon högt. Tomas tittade förvånat på Ella och reste sig upp från sängen i full fart. "Du är faan i mig inte riktigt klok. Vadå elak? Jag har väl inte sagt något." Han drog på sig jeansen och t-shirten som låg nedanför sängen. "Jag älskar ju dig!" Med dunkande, ilskna steg lämnade han rummet och visade än en gång sin oförmåga att ta konflikter. "Jag drar!"

När Ella lugnat ned sig steg hon upp ur sängen och plockade ned lite kläder i en resväska. Mamman och pappan skulle säkert bli jätteglada när hon kom och bodde hos dem. De hade aldrig riktigt kunnat förlika sig med Ellas val av man, och fann det mycket besynnerligt att deras vildros till dotter kunde älska en sådan ironiserande, raljerande kanalje till karl. Hon klev in i taxin med blandade känslor, men den största av alla var känslan av att bli fri en stor tung boja som tryckt ned henne i skorna när hon velat upp. "Hejdå huset!" Ella tittade inte bakåt en enda gång. Nu var det bara framåt som gällde.

Av Anitha Östlund Meijer 11 maj 2010 13:21