"Var är mamma!?" Var hennes första replik när hon intog scenen, lilla Anna med den stora rösten. Mamma vinkar från sin plats strax framför mig. Dom är lika dom två, mor och dotter. Vi har barn i samma ålder och jag känner hennes stolthet. I vårat samtal i väntan har jag fått veta att Annas musikkarriär är en hobby, det är arkitekt som hon utbildar sig till, sången vill hon behålla som en glädjefylld hobby.
"Som ensamstående mamma var jag mycket för att pusha för aktiviteter som var gratis då Anna växte upp" berättar mamman, så kom det sig att det blev en hel del olika körer som blev början för Anna, en bra grogrund för utveckling. "Vi har haft ett piano hemma" berättar mamman, "jag har spelat och Ann har haft tillgång till det".
Spelningen börjar med förbandet The Bitter and Sick and Die Alones som har en egen stil i sitt sjungande och ljudande genom en megafon. Anna har tidigare släppt en vinylsingel, "Track of time", en EP, och uppträtt på en del olika arenor, klubbar, kyrkor och festivaler. 2009 sjöng hon på Way out west i Göteborg, och i kväll är det skivsläpp och konsert. Och vilken konsert det blir! Snacka om att kunna trollbinda sin publik!
Det är förvånande hur mycket ljud det finns i denna lilla kropp, jag beundrar och förvånas över hur hon lyckas använda sin röst som ett instrument. Vid ett tillfälle spelar hon både munspel och piano samtidigt! Hon leker smidigt med ljud som rymmer hela spektrat, allt från svärta till humor. Det är dock mest dystert, det är tunga stundtals skrämmande texter. Anna skriver sina texter själv. Mörkt och dystert må det vara, men aldrig tråkigt. Det kommer ständigt nya överraskningar, rå, avskalad i det musiken träffar, den kryper direkt under skinnet. Det märks att Anna vill berätta en historia i sina låtar och det lyckas hon verkligen med. Publiken trollbinds, så fort denna lilla tjej tar sig ton går det direkt från hennes hjärta rakt in i de som lyssnar. I låten "Pills" ropar hon ut om att älska med djävulen och i en annan låt om att du kan dö nu.
Efter sitt framträdande på jazzklubben Neferttiti ikväll kommer Anna att åka på en miniturné till Malmö, Köpenhamn, Luleå och Stockholm. I sommar ska det bli festivalspelningar, bland annat i Arvika och Peace & Love i Borlänge. Dessutom blir det att uppträda i Paris i juni på Svenska Institutet. Anna kan även tänka sig att prova på gatumusikantlivet, att sjunga på en spårvagn har hon redan provat.
Vi står alla andäktigt stilla och tar åt oss musiken och texterna vi serveras under kvällen, men när jag sedan spelar skivan hemma får den mig att dansa…
Vi var många som stod i kön som ringlade ut i Nef-lokalen för att köpa "Singing from the grave" och få den signerad.
Anna von Hausswolffs musik är storslagen, den är stark, svart och går rakt in i hjärtat. Den här tjejen tar med all rätt sin plats, hon sjunger fylligt, starkt, i falsett alldeles hemförande där hon rör sig i de mörka skuggornas land. Pianopop, djävulsblues, ballader av en speciell sort är vad det är. Ska jag jämföra med något för att beskriva det jag hör är det Kate Bush, Björk fast inte lika konstigt. Men Anna har sin egen stil, helt klart, och det räcker så bra. Har du hört henne en gång kommer du att förstå och komma ihåg. Jag spår att hennes musik kommer att räcka både länge och långt och vill önska all lycka på färden till Anna.
Av Bente Wikman 11 maj 2010 09:46 |
Författare:
Bente Wikman
Publicerad: 11 maj 2010 09:46
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå