Bättre att försvinna än att vinna

På den franske filosofen Descartes gravsten kan man läsa: "Bene qui latuit, bene vixit den som gömt sig undan", har levt väl. Det där citatet har han förstås hämtat hos Horatius, som i sin tur inspirerats av Konfucius. Att ha dessa filosofer som inspirationskällor kan väl inte vara helt fel. Men hur många är det som vill leva i obemärkthet? Knappast någon. Det är i stort sett bara jag som inte vill leva i rampljuset. De flesta lever enligt mottot vinna eller försvinna. Vinner man inte så försvinner man. Och det är inte många som vill. Men i verkligheten är det den som försvinner som är den store vinnaren.

Vi lever i ett förväntningssamhälle. Det förväntas av oss att vi ska ha framgång, att vi ska vinna. Inte att vi ska försvinna. Men det där föder bara besvikelse. Det går alldeles utmärkt att leva utan anspråk på att lyckas och ha framgång. Alltför många tar livet alldeles för allvarligt. Studerar man författares liv så är de flesta inga muntergökar precis. Det vore bättre om de lite oftare satt på en stubbe i skogen och lyssnade på vinden i stället för att jag efter den. "När jag såg på allt som händer under himlen, se, då var det allt fåfänglighet och jagande efter vind" Salomo.

Nu har jag skrivit ett antal meningar och jag har skrivit dem till mig själv, inte för att nå framgång. Nu ska det bli skönt att försvinna ut i skogen och lyssna till vindens sus.

Av Lennart Karlsson 10 maj 2010 09:29