Marknaden mår utmärkt, tack!

Man brukar betrakta marknaden som ett signalsystem, som förmedlar människors intressen på ett sätt som gör att utbudet efter en viss tid alltid kommer att överensstämma med efterfrågan. Den ständigt närvarande oron i marknadsliberala kretsar är att staten på ett eller annat sätt ska förstöra marknadens känsliga signalsystem. Genom skatter och subventioner så snedvrids prissignalerna, marknaden blir instabil och till sist hotar undergången!

På vänsterkanten så oroar man sig också över marknadens förmåga till stabilitet. "Det här är slutet på laissez-faire" uttryckte sig Frankrikes president Nicolas Sarkozy när USA:s bolånekris var ett faktum och världen hotades av en global finansiell kris. Sedan dess har Keynismen gjort sitt storstilade återtåg, och tanken är nu att staten med jämna mellanrum måste ställa saker till rätta i den stundtals instabila marknaden, och dämpa konjunktursvängningar. Men när krisen är över så drar sig staten sedan ur för att inte påverka marknadens delikata balans mer än nödvändigt! Detta är precis vad många på vänsterkanten har lärt sig att man ska göra av sina marknadsliberala politikerbröder.

Men jag skulle här vilja påpeka något som tycks ha blivit bortglömt då man betraktar marknaden som ett signalsystem. Nämligen, att vilken signal som kommer ut, alltid beror på vilken signal som skickades in. Om en alkoholist till exempel ringer hem stupfull en tisdagskväll och har tappat alla pengar, så spelar det ingen roll att mobiltelefonen är av den allra senaste modellen, ljudöverföringen är alldeles utmärkt och ingen just då råkar skrika i örat på den som pratar. Det budskap som når åhöraren är nog i alla fall inget att hurra över.

Så när många politiska tänkare från den vanliga höger-vänster-skalan oroar sig över marknadens egen förmåga att förmedla tillgång och efterfrågan, och därigenom skapa en stabil ekonomi, så måste man fråga sig: Vad är det egentligen för signaler som skickas in i marknaden? Kan det vara så att det samhälle som marknaden skapar, till stor del påverkas av de signaler som skickades in?

Vi lever idag i en värld där den rikaste procenten av Sveriges befolkning äger 30-40 av all Sveriges rikedom enligt Institutet för näringslivsforskning. I USA äger de rikaste 10 av befolkningen 70 av landets samlade tillgångar källa. Detta ger i alla fall en klar bild över vem eller vilka det är som till övervägande del skickar in signaler till marknaden. Det är i själva verket denna lilla krympande plutokrati som styr efterfrågan i samhället, och då är det väl kanske inte så konstigt att det inte produceras bostäder åt unga, att fabriker läggs ner eller att det inte skapas några nya jobb?

Så när arbetslösheten och lågkonjunkturen gång efter annan lägger sin döda hand över samhället och utvecklingen tycks gå bakåt, så kanske marknaden i själva verket mår alldeles utmärkt och med största precision förmedlar den efterfrågan som finns. Det är bara det att denna efterfrågan inte har någonting att göra med vad som är bäst för samhället som helhet. Det socialdarwinistiska budskap som skickades in i marknadens signalsystem talar sitt tydliga språk, en stor del av samhällets människor är överflödiga och behövs inte längre. Det behöver inte vara något missförstånd, eller något som gått snett på vägen. Det är bara plutokratins vilja som återspeglas.

Men jag ska inte förneka att det ändå kan finnas problem i marknadens signalöverföring. Om vi tar USA:s bolånekris som exempel, så finns det förvisso en del tecken som tyder på att det trots allt fanns en del problem i marknadens signalöverföring. "Fnurror på tråden" som man brukar säga. Som till exempel när säkerheten på värdepappersdersderivat skruvades upp, delvis på grund av klantig statlig inblandning. I alla fall om man ska tro Johan Norbergs bok "En perfekt storm". En annan bidragande orsak var en låg ränta som gjorde det möjligt för stora investeringar att söka sig till en redan överhettad bostadsbranch, vilket också redogörs för i ovan nämnd bok med största trovärdighet. Men man måste också fråga sig vad det var för signaler som skickades in i marknaden till att börja med. Varför fanns det så många amerikaner som trots dubbelarbete, ändå inte hade råd med en egen bostad? Varför fanns det ett så stort behov av dessa subpremielån i ett land som vi alla trodde var rikast i världen?

En annan sorts signaler som också hålls utanför marknaden, är så klart de smärtsignaler som en plågad planet skickar ut. Genom att industrin lyckas externalisera alla kostnader för miljön, som till exempel flygindustrin som inte betalar någon skatt på flygbränsle, så behöver inte marknaden ta hänsyn till dessa kostnader. Under de senaste decennierna har det pågått flera politiska kampanjer för att sätta ett pris på miljöförstöringen, men det finns mycket kvar att göra på den här fronten.

Så jag tycker att det är dags att sluta vara så misstänksam mot marknaden! Vi behöver inte heller tänka så negativt om alla herrar och damer i kostym som med profiten för ögonen handlar med värdepapper världen över! För de finansiella problem som världen har kan inte enbart skyllas på dem. Det finns nämligen mycket som tyder på att marknaden i själva verket fungerar alldeles utmärkt, men enligt principen "skit-in-skit-ut", så förmedlas den efterfrågan som finns, och jobben och bostäderna åt vanligt folk lyser med sin frånvaro. Så tycker du att det är tråkigt att din fabrik läggs ner, att du inte hittar en bostad eller att du ständigt hotas av arbetslöshet? Misströsta inte. Marknaden fungerar som den ska, det är bara du som har blivit onödig, eftersom du inte äger någonting av betydande värde!

Lösningen heter naturligtvis medborgarlön, för i takt med att värdet på arbete minskar, så måste vi garantera medborgarna en del av de resurser som fortfarande är värda någonting. Genom att finansiera medborgarlönen med skatt på naturresurser så behöver man inte heller göra det mindre attraktivt att arbeta. Eftersom ingen kan leva på andra människors bekostnad. Eftersom kapitalet sprids jämnare i samhället så skapas också en sundare och mer samhällstillvänd efterfrågan på marknaden. Bostäder kan byggas och skatten räcker till hela välfärden. Att dela lika på jordens naturresurser på det här sättet kallas för naturresursdelning, och är en liberal idé som är solidarisk på samma gång. En möjlighet att förena höger och vänster när vi går in i ett nytt århundrade, och tar oss an nya utmaningar.

Det är dags för folket att börja kräva en självklar plats i samhället! Att Sveriges samtliga partier idag tagit parti för en repressiv arbetslinje trots att det inte finns tillräckligt med arbeten, och förslag om minskad arbetsvecka skuffas undan på den politiska arenan vittnar om den ideologiska härdsmälta som tycks ha inträffat i dagens politiska etablissemang. Kan man ens tala om demokrati i detta land där alla politiska alternativ framför i stort sett samma politik?

Och hur vore det om våra medier uppvisade en något större förståelse för hur en marknad egentligen fungerar. Det är inte så enkelt som att det bara är tillväxt och inte tillväxt, utan man måste också börja fråga sig vem det egentligen är som skapar samhällets efterfrågan, och vad det leder till.

Av Robert Wensman 29 apr 2010 13:03