SD enda parti med samhällsbärande politik

I en skoldebatt med SSU och MUF kring ungdomsarbetslöshet igår hävdade jag att Sverigedemokraterna är det enda parti som har en samhällsbärande politik. Resonemanget tycktes nytt för de flesta åhörarna och det finns antagligen ett behov av att utveckla det.

I den klassiska blockpolitiken finns det två alternativ: liberal höger och socialistisk vänster. Den ideologiska utgångspunkten för regeringen och den liberala högern är att gemensamma åtaganden initierade genom politik är av ondo. Utopin är en stat där individens möjlighet till välmående och framgång är helt avhängig på privata kontaktnät och egen förmåga.

För den socialistiska vänstern är istället utgångspunkten att alla enskilt skapade framgångar och fördelar är av ondo. Utopin är en stat där politiken styr och äger även näringslivet. Inget Spotify, IKEA eller kullager utan att en socialistisk minister först trott på idén, med andra ord.

I praktiken har dock båda blocken tvingats inse att deras utopier inte är hållbara. Den nuvarande regeringen måste förhålla sig till det faktum att solidariskt finansierad välfärd skapar de lyckligaste och mest välmående medborgare och samhällen i världen. Vänsteroppositionen måste förhålla sig till det faktum att det fria entreprenörskapet och de enskilda innovatörerna har visat sig överlägsna i att skapa ekonomisk tillväxt och därmed utgöra en motor i samhället som bland annat kan finansiera välfärd.

Men frågan är om en i praktiken icke-fungerande ideologi kan anses samhällsbärande? Trovärdig? Eller ens relevant? Min uppfattning är att ideologin aldrig får bli ett självändamål. Ideologier bör ses som teorier och om de inte visar sig vara kompatibla med verklighetens karta så är det dags att ompröva dem. För min del har detta inneburit två omprövanden i livet: först av socialismen som jag trodde på i min tidiga ungdom och sedan av liberalismen som jag fann senare i tonåren. Varför dessa ideologier inte höll har jag redan förklarat.

Låt oss, innan vi testar nästa ideologi, ta och titta på förutsättningarna. Genom vedertagna statsvetenskapliga sanningar, uppenbara slutsatser genom observationer av vår historia och samtid samt genom en enkel komparativ omvärldsanalys kan vi konstatera följande:

1. Stor politisk styrning av näringsliv och medborgares livsval försämrar ekonomisk tillväxt och strukturell dynamik på arbetsmarknaden
2. Liten politisk styrning av regelverk för näringsliv och medborgares livsval skapar socioekonomiska klyftor och otrygghet
3. Samhällelig heterogenitet ger upphov till de flesta konflikter
4. Samhällelig heterogenitet försvagar och försvårar utövandet av representativ demokrati
5. Samhällelig heterogenitet minskar det sociala kapitalet, det vill säga människors benägenhet att känna tillit till, och solidaritet med, varandra

Så hur, utifrån ovan givna förutsättningar, bör en ideologi vara utformad för att inte bara vara utopisk utan också praktiskt tillämpbar och samhällsbärande? Jag menar att Sverigedemokraterna har svaret. Genom ett pragmatiskt förhållningssätt, med målsättning i varje enskild bedömning att uppnå maximal total samhällsnytta, hanterar SD på ett utilitaristiskt vis frågor kring statlig/privat ägandeform, höga/låga skatter, reglering av näringsliv och så vidare. Ska sjukhus drivas privat? Om det ger bättre vård. Ska skolor drivas privat? Om det ger bättre skolor. Ska skatten sänkas? Om det skapar mervärde i förhållande till vad skattemedlen annars kan åstadkomma. Och så vidare och så vidare.

Nu verkar det kanske som att den sverigedemokratiska ideologin är föränderlig och svår att följa. Så är dock inte alls fallet. När de två etablerade blockens ideologier är ideologiskt låsta i realpolitiska frågor kring skatter och ägandeformer så är de samtidigt mycket otydliga när det kommer till en mer grundläggande syn på hur man bygger ett bra samhälle. Sverigedemokratin skulle man kunna beskriva som en motsats. Om det är svårare att förutse hur SD kommer att hantera en viss skattesats av logiska skäl: det är aldrig givet på förhand vilket håll som är mest gynnsamt för samhället att justera en skattesats, så är det desto enklare att följa sverigedemokratin i dess vision om hur vi skapar ett gott samhälle.

När riksdagspartierna förnekar att något majoritetsfolk och kulturell gemenskap existerar i Sverige Vem är svensk? Vad är svensk kultur? samtidigt som man driver en aktiv segregationspolitik genom massinvandring och mångkulturalism, så blir det praktiskt taget omöjligt att veta vart de vill föra samhället. Det enda vi vet är att vi ska bort från det som Sverige och svenskhet har varit. Till vad vet vi inte men av det samhälle vi successivt ser växa fram kan vi få vissa föraningar när vi ser hur segregationen gradvis urholkar det sociala kapitalet, ekonomin och själva grunden för samhällsrepresentativ demokrati och välfärd.

Sverigedemokraterna är i detta avseende det enda parti i Sverige med en tydlig politisk agenda. Och som jag skrev i inledningen är vår ideologi samhällsbärande. Det är idén om en samhällelig gemenskap som, likt i folkhemmets historia, ligger till grund för solidaritet, engagemang och vilja till gemensamma projekt, satsningar och välfärd. Vi vill stärka gemenskapen genom att värna och framhålla den svenska identiteten, stärka språket och motverka framväxten av segregativa minoritetskulturella enklaver i Sverige.

På så vis är vi också det enda parti om har en lösning på segregationen – vi bryter den och ersätter det utanförskap som invandrare i andra och tredje generationen känner med svenskhet. Vi stänger de etniska friskolorna och daghemmen och drar in skattemedlen till segregerande kulturföreningar. Bromsar nyinflyttningen till segregerade områden och placerar dess barn och ungdomar i svenska sammanhang.

Elakt att motverka "deras kultur"? Kanske lite mot dessa barns föräldrar som trott att Sverige är ett land där man kan "leva som hemma" fast med svensk välfärd. Men man ska komma ihåg att kultur är inget man föds med – det är något man formas in i under uppväxten. Och det är vår fasta övertygelse att de allra flesta som växer upp i Sverige också vill växa upp som en del av Sverige hellre än i utanförskap. Om det inte gillas av föräldrarna i de segregerade områdena så står det en såklart fritt att återvandra.

Vi går nu åter in i en valrörelse där de etablerade blocken tjafsar om RUT, ROT och någon hundralapp mer eller mindre i plånboken. Samtidigt ser vi hur samhällsgemenskapen och grunden för framgångssagan Sverige urholkas, utan notis från något av blocken. Men i detta val finns ett alternativ. En röst på Sverigedemokraterna är inte i första hand en röst på hundralappen i din plånbok, eller det ytterligare steget i en tvångskvotering av föräldraförsäkringen. En röst på Sverigedemokraterna är en röst för betydande och nödvändig förändring av samhället. Vårt alternativ är samhällsbärande och vi är beredda att axla ansvaret för nationen. Och vi är villiga att förvalta ditt förtroende.


Följ ungdomspartiledarnas debatt på Sourze här

Av Erik Almqvist 28 apr 2010 13:35