Katolska kyrkans inofficiella syn på pedofiliskandalen

Bitte Assarmo, "fri skribent och katolik", som skrev i SvD, brännpunkt förra veckan och i Sourze i förrgår "Offer glöms bort när celibatet blir en fix idé", verkar medvetet vilja missförstå mitt ifrågasättande av hennes försvar av katolska kyrkan.

Jag har ingen aning om huruvida det är en "celibatär" miljö som gjort de katolska prästerna till sexualförbrytare eller om det är något annat. Bitte Assarmo kanske har helt rätt i att det inte är det. Fast vore jag katolik själv skulle jag nog föredra att anta att det är den celibatära miljön som är boven, för hur känns alternativet?

Däremot tycker jag att det finns anledning att anklaga Bitte Assarmo för att försöka luras och bortförklara katolska kyrkans ansvar för övergreppen när hon lägger stor ansträngning på att förklara teorin att det förekommer mycket fler sexualövergrepp på barn utanför katolska kyrkan än inom densamma, men slarva med matematiken och referenserna. Bara att använda sig av uttryck som "enligt seriös forskning" och "oberoende forskare" och samtidigt inte ange exakt vilken forskning det är fråga om, får det att ringa starka varningsklockor i mina öron.

Jo, Bitte Assarmo nämner både i SvD och Sourze "den amerikanske historikern Philip Jenkins" och i Sourzeartikeln även "den tyske rättspsykiatern Hans-Ludwig Kröber" och tillägger om den senare att han "för övrigt är ateist". Jenkins är just nu professor vid Pennsylvania State University och specialiserad bla inom historia, kriminologi och religion. Han är redaktör på tidningen The American Conservative och skriver regelbundet i tidningarna The Christian Century och Christianity Today. Den presentationen får mig i och för sig att undra om han verkligen är objektiv i frågan om katolska kyrkans ansvar för de aktuella sexualövergreppen, vilket Bitte Assarmo nog också undrar eftersom hon betonar att hennes tyske referens är ateist.

Emellertid tog jag igår kontakt med Philip Jenkins och frågade honom direkt om han skrev under på Bitte Assarmos uttalanden i Sveriges näst största dagstidning om att andelen pedofiler bland "vanliga människor" är större än bland katolska präster.

Jenkins svarade med att skicka en artikel som han själv skrivit i just det här ämnet, men som inte kommer publiceras i The American Conservative förrän senare i veckan. Jag undrade om vi kunde få publicera den i Sourze på engelska, men han bad mig återkomma om det om en vecka, sedan han hunnit undersöka om tillstånd att släppa den även i Sourze.

Men jag har alltså läst artikeln, som heter "The myth of a catholic crisis" "Myten om den katolska krisen", fritt översatt av Sourze och jag kan konstatera att Philip Jenkins, där i alla fall, inte säger det Bitte Assarmo påstår, utan:

"There is no credible evidence that Roman Catholic clergy abuse young people at a rate different from that of clergy of any other denomination, or from members of secular professions who deal with children."

"Det finns inga trovärdiga bevis för att präster inom den romersk katolska kyrkan utnyttjar unga människor i högre grad än präster inom någon annan kyrka eller yrkesverksamma inom någon sekulär yrkesgrupp som arbetar med barn", fritt översatt av Sourze

Bitte Assarmo har alltså fel. Jenkins säger verkligen inte att andelen pedofiler bland "vanliga människor" är större än bland katolska präster, utan konstaterar bara att det inte finns bevis för att det är tvärt om.

Var det slarv, Bitte Assarmo, ljög du eller kan du ge en exakt referens till när Jenkins skulle ha sagt det du säger?

Jenkins går i sin kommande artikel väsentligt mer på biskop Anders Arborelius pressansvarigas, Maria Hasselgren, linje att ingen har gjort en lika noggrann undersökning av andra organisationer som arbetar med barn som John Jay-undersökningen av katolska kyrkan i USA och att det därför inte är rättvist att döma katolska kyrkan så hårt som görs i media.

"As a result of the furious investigations of the past decades, and particularly the Jay study, the US Catholic clergy are now the only major group on the planet that have ever been subjected to such a detailed examination of abuse complaints, using internal evidence that could not have come to light in any other way. Nothing vaguely comparable exists for other groups, for Presbyterian pastors, or Lutheran clergy, or indeed journalists."

"Som ett resultat av ursinnig efterforskning de senaste decennierna och i synnerhet genom Jay-rapporten, är det amerikanska katolska prästerskapet nu den enda större grupp på den här planeten, som någonsin har blivit föremål för en sådan noggrann undersökning vad gäller övergreppsanklagelser, och med användande av intern bevisning som aldrig hade kommit ut annars. Ingenting ens i närheten jämförbart existerar för andra grupper i samhället, för presbyterianska eller lutheranska präster eller för den delen för journalister", fritt översatt av Sourze

Det är anmärkningsvärt hur mycket Jenkins låter som ett eko från biskop Arborelius stab. Det känns frestande att dra slutsatsen att det här är den inom katolska världssamfundet inofficiella nu förhärskande inställningen till skandalen: visst är det hemskt, det som har hänt, men det är säkert lika illa utanför katolska kyrkan, särskilt bland sekulära yrkesgrupper som arbetar med barn.

Personligen vägrar jag att tro att 4,5 procent av svenska män eller 4,5 procent av till exempel barnläkarkåren i Sverige skulle vara barnsexförbrytare och jag tycker att det visar på ytterligare alarmerande svaghet hos katolska kyrkan att bara på ytan lägga sig platt inför skandalen, medan man inom "kåren" egentligen anser sig relativt oskyldig.

Av Carl Olof Schlyter 21 apr 2010 01:12