Litauens tur att vinna Eurovision?

Jag är fortfarande övertygad om att Litauen, trots en rad olika misslyckanden, ändå en dag snart kommer att hitta ett koncept som fungerar i Eurovision Song Contest. Nu vet jag vad ni tänker; "Hur kan Litauen någonsin vinna? De har haft pinsamt dåliga låtar som exempelvis Nomads in the Night som för något år sedan framfördes av den falsksjungande Jeronimas Millius." Men glöm då inte hur vi svenskar på 80-talet brukade skratta åt våra norska grannar varje år för att de skickade iväg bisarra sångare som Jan Teigen som sjöng lika falskt som Litauens Millius och vars nummer alltid resulterade i totalt fiasko. Men så hände någonting när tjejerna i norska Bobbysocks tog Europa med storm och vann hela Eurovision år 1985 med "La de swinge". Plötsligt vände det uppåt för Norge.

Samma sak gäller Finland som var ständiga förlorare i Eurovision med den ena pinsamma låten efter den andra tills Lordi kom med sina stinkande gummidräkter och tog hem segern för vårt grannland. Lettland och Estland kom från ingenstans och vann tävlingen som outsiders och snart är det Litauens tur. Jag är övertygad om att vi kommer att se en eurovisionsfinal i Vilnius inom de närmaste åren.

Den närmaste Litauen någonsin kommit en eurovisionsseger var när de år 2006 i Aten hamnade på sjätte plats strax bakom vår svenska Carola. Låten var, åtminstone ur ren musikalisk synvinkel, ingen höjdare. Det var en parodi i vilken man tog melodin från någon dagisdänga och gjorde om den till en låt som fick det litauiska folket att skratta. Med den kaxiga titeln "We are the Winners of Eurovision" blev den så pass cynisk att den blev rolig underhållning, och den fick därmed röster av de flesta länder. Det sade inte särskilt mycket om texten och melodin, och det sade absolut ingenting om litauisk musik, däremot sa det en hel del om hur Eurovision Song Contest håller på förändras från en tävling för skickligt komponerade musikaliska verk till en cirkus av konstiga låtar med minst sagt bisarra undertoner.

Dessa bisarra låtar hamnar på en bra plats i tävlingen därför att de "underhåller" publiken under de tre minuterna de får i internationell TV. Strax efteråt blir de glömda för all evighet, förutom förstås i det landet ifrån vilka de kom. Detta har hänt i Litauen, vars befolkning slöt samman i vad som endast kan beskrivas som en stor nationalvåg av politisk och social solidaritet när "We are the Winners" framfördes av en speciellt hopsatt supergrupp bestående av Litauens populäraste artister och kändisar och fick en så hög placering i finalen. LT United, namnet bakom vilket dessa litauiska kändisar dolde sig, hyllades ungefär i samma utsträckning som våra svenska fotbollshjältar hyllades när de kom hem ifrån fotbolls-VM i USA 1994. De blev nationalhjältar!

Med undantag av "We are the Winners" har det gått rätt så illa för Litauen i eurovisionssammanhang, åtminstone på senare år. För att förstå varför behöver man först veta att Litauen är ett land i vilket musiken ligger på andra plats i popularitet efter landets nationalsport basket, som är en folkrörelse och en slags religion i varenda stad, by och samhälle i landet. Fick litauer välja mellan att se basket och musik i TV skulle de definitivt välja basket. Med en sådan utgångspunkt hamnar musiken i skuggan av den populära nationalsporten. I Sverige har föräldrarna råd att köpa musikinstrument åt sina tonårsbarn, vilket gör att vår svenska befolkning tidigt utvecklar ett musikintresse, men i Litauen är livet lite hårdare. Givetvis skulle litauiska ungdomar gärna vilja få syntar och gitarrer i julklapp, men på grund av den ekonomiska situationen som rått i landet sedan dess självständighet får de nöja sig med baskettröjor och gympaskor istället!

Dock har intresset för musiken ökat markant under 00-talet och idag finns musiklinjer i olika skolor och nya talanger poppar upp överallt i landet. Basket är fortfarande nummer ett, men musiken ligger bara strax efter nationalsporten i popularitet. När jag först kom till Litauen skrevs det knappast någonting om musik i litauisk press. Idag ägnas i alla fall en del utrymme till musik och nöje i landets tre stora tidningar, Vilnius-baserade Lietuvos Rytas, Respublikas och Klaipedatidningen Vakaru Ekspresas. Internetsajter som delfi.lt och en rad andra tidskrifter ägnar mycket plats åt musikskvaller. Antalet radiostationer har vuxit lavinartad. Idag finns kommersiella lokalradiostationer i nästan varje stad i Litauen, medan landets populäraste kanal, M1, levererar världens och Litauens populäraste låtar till folket.

En faktor som hindrar Litauen från att vinna Eurovision Song Contest är att det finns väldigt få duktiga managers eller producenter i landet. Det råder en förträfflig jantelag och avundsjuka mellan folk i musikbranschen och tänkandet är kortsiktigt och ofta, jämfört med Sverige, rätt så amatörmässigt. Konkurrenter ser varandra som fiender, de stöttar inte varandra såsom vi gör här i Sverige och det finns inga visionärer i den litauiska nöjesbranschen. Alla vill tjäna pengar men få vet hur man gör det på musik. I ett land med samma storlek på befolkningen som Norge är exempelvis en så liten försäljningssiffra som 5 000 ex en mycket framgångsrik sådan för ett CD-album.

Men Litauen har ingen brist på bra artister. Tvärtom så finns det några mycket duktiga artister i landet. En av dessa heter Violeta Riaubiškyte och är en av landets populäraste artister, hennes skivor har varit populära i landet under flera år. Hon har dock aldrig lyckats vinna den inhemska eurovisionstävlingen därför att hon alltid har ställt upp med mediokra låtar. Hon är den litauiska artisten som hade kunnat bli internationell stjärna under de senaste åren ifall hon bara hade haft bra rådgivare och bättre låtar. En annan artist som onekligen är en av Litauens bästa sångare är Sasha Son, en ung artist som framförde Litauens bidrag i fjolårets Eurovision Song Contest men hamnade långt ned på resultatlistan. Min bedömning: En fantastisk sångare med en dålig låt! Varför? Troligen därför att han, precis som Violeta Riaubiškyte och många andra duktiga artister saknar bra rådgivare – det är detta som är problemet i Litauen. Om Sasha Son hade en manager som vår svenska Bert Karlsson skulle han vinna hela Eurovision, det enda som saknas hos honom är en bra låt och en duktig artistmanager.

Årets litauiska bidrag skulle dock kunna bryta trenden och vända på Litauens otur. Den heter "Eastern European Funk", framförs av gruppen Inculto och är precis som titeln antyder en musikalisk pop-gryta av flera östeuropeiska musikstilar förpackade i en slags konstig litauisk funk. Om vi västeuropéer är redo för sådan musik är svårt att säga, men en sak är säker; Låten är kul att lyssna på och killarna i gruppen Inculto är roliga att se i TV. Min gissning är att halva Skandinavien kommer tycka att låten är urusel och att den andra halvan kommer att rösta på den därför att den är rolig och därför att det är rätt så underhållande att se dessa lite musikaliskt halvnaiva balter hoppa omkring och göra bort sig på scenen.

Men tänk efter innan ni börjar håna dem. Minns ni Israels bidrag 1987 i vilket två halvknubbiga manliga artister hoppade omkring på scenen och gjorde bort sig sjungandes en så bisarr text som: "Hupa, Hole Hupa, Hupa Hole"? I Sverige skrattade vi framför TV-rutorna. Vi älskade bidraget och precis som många andra länder gav vi Israel höga poäng det året. Inte nog med det, det släpptes även en svensk version av den där bisarra låten med ingen annan än allas vår Bert Karlsson bakom mikrofonen!

Årets litauiska bidrag är i samma klass och kan komma att överraska. Den är oförutsägbar och gruppen Inculto, som ledds av en litauer av colombiansk härkomst, är allt annat än tråkiga. Det är därför de vann den litauiska inhemska tävlingen, och det är troligen därför Litauen, genom dem kommer att få en bra placering in Eurovision Song Contest 2010.

En exklusiv intervju med gruppen Incultos sångare Jurgis Didziulis kommer att publiceras strax före finalen.

Av William Butt 19 apr 2010 11:51